Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Morricone om att tolka galenskapen

Vid sex skrev han sin första komposition och vid tio förstörde han den. För ikonen Ennio Morricone är musik på blodigt allvar. Nu turnerar han Europa runt med 60 års klassiker som förändrade filmvärlden.

Annons

Ennio Morricone har skrivit hundratals musikstycken, till över femhundra filmer.

Visslingar, skrik, pistolskott och dunkande slagverk. Ennio Morricone gjorde entré i filmvärlden med en skräll. Numera har ikonen hunnit bli 87 år. Med sin första Oscar i bagaget och en turné som sammanfattar hans 60 år långa karriär är den firade kompositören mer aktuell än på länge.

– Den här konserten gör att jag kommer i kontakt med en ny publik, som har en annan musiktradition. Jag är mycket intresserad av hur mina lösningar kommer att tas emot, säger han på en svajig linje från Rom.

Kallas maestro

Entusiaster har i årtionden frågat Ennio Morricone om 1960-talets genombrott och samarbetet med den legendariske filmaren Sergio Leone. Numera är han trött på ämnet. Inför den korta intervjun kommer förhållningsorder om att inte först fråga om Leone och inte använda det nedsättande begreppet "spaghetti-western'".

Där föreslås också tilltalet "maestro".

Maestro Morricone är inte rädd för att framstå som besvärlig. Inte heller i sitt konstnärskap.

– Jag tänker inte på att behaga. Jag skriver det jag tänker bara och om folk älskar det är jag mycket lyckosam, säger han.

Vad hittar du inspirationen till all denna musik?

– I mitt huvud och i mina reaktioner på filmen jag ser, eller genom att prata med regissören, säger Ennio Morricone och börjar prata med en lågmäld, rytmisk italienska, som i ett musikstycke:– Jag får en idé och behöver bara en penna och papper för att förverkliga den. Sedan förvandlas idén, den ändrar sig, blir logisk. Inspiration är inte vad romantikerna tror, det är erfarenhet som man förvandlar.

Vill prestera

Den största utmaningen enligt Ennio Morricone, som bannlyser begreppet soundtrack, är att behålla en konstnärlig integritet. Han tycker att allt för många musiker numera nöjer sig med det uppenbara, det lättlyssnade.

– Filmen är ett popkulturellt uttryck och du måste skriva så att publiken förstår, utan att förlora din värdighet. Ett tag tänkte jag inte så, jag var svårare. I dag skriver jag ganska normalt. För Tarantinos nya film har jag skrivit ett musikstycke, en sorts symfoni, som inte är så lätt. Jag gjorde det för att regissören gav mig fria tyglar, säger Ennio Morricone.

Många av de filmer han tonsätter är våldsamma, som Tarantinos "Django". Då behöver musiken vara abstrakt, med mycket dissonans, tycker han.

– Man kan skriva hårt, brutalt, med oväntade inslag och överraskningar. För våldet är inte normalt, det finns en galenskap och en brutalitet som musiken måste tolka.

Ville bli doktor

Redan från sex års ålder komponerade Ennio Morricone. Men det var nära att han valde en helt annan bana.

– Min far var musiker och han lärde mig om musik under en sommar i Rimini. Men jag ville bli läkare. Då och då tänker jag att jag hade blivit bra på det yrket också för jag anstränger mig i allt jag gör.

Mer läsning

Annons