Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orimligt stort fokus på svenska författare

KOMMENTAR: Kristian Ekenberg om Augustpriset som delas ut på måndag.

Annons

Kulturpriser devalveras i offentligheten. Till och med det största av dem, den sista återstående tolvtaggaren, riskerade i höstas att allvarligt skadeskjutas när pristagaren Bob Dylan gäckade Svenska Akademien.

Varje vecka skickas det ut en aldrig sinande ström av pressmeddelanden om det ena eller det andra kulturpriset, så många att notiser om pristagare riskerar att klogga igen de digitala flödena och skymma mer läsvärda kulturartiklar.

Nominerade till årets Augustpriset.

I denna prisinflation har Augustpriset klarat sig relativt bra, om än inte med hela sin värdighet intakt. Vem som får priset lyckas fortfarande väcka ett visst intresse hos såväl kulturredaktioner som den läsande delen av allmänheten.

Bokbranschen har varit bra på att bygga intresset för den svenska författaren. Jämför med den svenska filmindustrin, som för en fåfäng kamp för att locka publiken till svenskproducerade filmer i mördande konkurrens med Hollywoods armé av robotar, biljakter och skinande vita leenden.

Förlagen har förstått värdet i att göra sina författare till omslagsansikten, om det så är SVT:s ”Babel” eller Vi Läser där författare blickar djupt in i läsarnas ögon från snabbköpets tidningshylla. Om författare inte kan förvandlas till kändisar, förvandlas kändisar till författare. Säkraste sättet i dag att få ge ut en bok verkar vara att först satsa på en karriär som tv-ansikte.

Och det är inte bara internationella stornamn som David Lagercrantz, som till och med får en lång reklamfilm i SVT, utan även mer anonyma namn. Majoriteten av de böcker som ligger på topplistorna i dag är skrivna av inhemska författare.

Att ett land med 10 miljoner invånare skulle stå för merparten av de bästa böckerna faller på sin egen orimlighet. Att den svenska litteraturen når läsare är förstås glädjande, men risken finns att vi missar mycket av den internationella litteraturen om vi endast letar bland Augustböckerna efter julklappar.

De få prisnotiser som jag läser med nyfikenhet numera är de som berättar om pristagare av stora internationella priser som Man Booker-priset. Där kan man fynda – som, nu senast, den sydkoreanska författaren Han Kang (som glädjande nog har översatts till svenska).

Internationella priser ger möjlighet till nyupptäckter, nomineringarna till Augustpriset ger dock en påminnelse om pärlor i den svenska utgivningen som man har missat. Några av årets nomineringar har jag i alla fall hunnit med. Min favorit i år: Therese Bohmans ”Aftonland”.

*

Läs mer: Fler bokrecensioner finns att läsa här

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Mer läsning

Annons