Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stina Oscarson: Ett akut behov av eftertanke

KRÖNIKA.

Annons

En morgon stannar jag upp mitt i tidningsläsningen och kommer på mig själv med att längta till långfredag. Ja, av alla dagar faktiskt långfredag. Och den längtan jag känner handlar då inte om påskhelgen som sådan med ägg och påskris utan just om långfredagens känsla av att allting för en stund stannar av. Tidningarna kommer inte ut, i vart fall inte i pappersform, tablån på radio och TV ändras så att det åtminstone känns som att programmen går lite långsammare, de flesta butiker är stängda och det känns allmänt som att nyhetsflödet i världen tar en paus. Att det finns tid att tänka. Och det är nog primärt detta jag känner. Det akuta behovet av eftertanke.

Nyhetsflödet under årets första månad har varit extremt. Inrikes har tillsynes ogenomtänkta eller desperata utspel inför valet om ett och ett halvt år blivit föremål för presskonferenser och extrasändningar. Likaså ett flertal korruptionshärvor som ytterligare ökar glappet mellan folket och eliten i en redan stukad demokrati. Och utrikes har den president som redan innan han tillträtt stulit mer av världens uppmärksamt än någon människa förtjänar under en livstid, gjort allt för att visa handlingskraft och leverera. Visa att han är en doer. Att det händer något.

Sånt gör mig rädd. Men när tempot omkring börjar vara så högt att jag själv tror att jag måste vara en del av det för att ha en plats i den här världen brukar jag plocka fram en bok som heter ”Tråkmånsafton”. Det är en barnbok av Adam Dahlin som på ett helt genialt sätt alltid lyckas plocka ner mig på jorden och få perspektiv på vad som är viktigt.

Boken handlar om en kille som en dag vaknar och har tråkigt. Han går då på besök till sin vän Jonny, en äldre man som glatt talar om att det inte är någon fara eftersom det just idag är Tråkmånsafton. Har han missat det? Det står ju i varenda almanacka? Och vad gör man en Tråkmånsafton? Ja, det finns några traditioner. Städning är obligatoriskt, liksom att fiska utan mask på kroken och att se Antikrundan på TV. Det är bara det att vad de än företar sig händer det något som gör att de helt plötsligt kommer på sig själva med att ha alltför roligt och måste avbryta.

Hur många barn har förmånen att få ha tråkigt i dag tänker jag? Att få känna känslan av de idéer som bara kan uppstå när bruset omkring en upphört. När kraven på prestation eller att ens ha roligt lagt sig. Den lycka som infinner sig när man känner att man tänkt en egen tanke från botten av sig själv. Hur många vuxna vågar befinna sig den stillhet och tystnad som krävs för detta?

En genomsnittlig svensk lär idag ta in information motsvarade 34 gigabyte per dag. Det är mängder som får en hårddisk på en ny bärbar dator att krascha på en vecka. Inte undra på att människor kraschar. Inte undra på att det fattas så många dåliga beslut, görs så många ogenomtänkta utspel, att det inte föds några nya politiska visioner.

”Ju trognare du lyssnar inåt, desto klarare ska du höra vad som ljuder omkring dig, och blott den som hör kan tala” skriver Dag Hammarskjöld i ett av sina vägmärken. Jag undrar hur många som förstår vad detta betyder och vad som kan bli konsekvenserna om vi inte tar detta på allvar.

För så länge vi gör allt för att hänga med i tempot kommer vi ohjälpligt att ligga efter. Utan möjlighet att agera motkraft. Ekot av det ännu inte inträffade är öronbedövande.

Stina Oscarson är författare, dramatiker och samhällsdebattör.

LÄS FLER krönikor av Stina Oscarson.

Mer läsning

Annons