Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Koloniserade samers vittnesmål blir teater

De koloniala såren skär djupt in i det samiska samhället. I stället för att vänta på en sanningskommission iscensätter Giron Sámi Teáhter sin egen, med vittnesmål om avslitna familjeband och ett nedbrutet Sápmi som ändå glöder av kämparanda.

Annons

Rösten stockar sig för teaterchefen Åsa Simma. Hon har just gått igenom den mest känslosamma resan i sin konstnärliga karriär. Föreställningen "CO2lonialnation" har fört henne och de medverkande över hela Sápmi, till Sverige, Norge och Finland.

Teaterchefen Åsa Simma vill se en försonings- och sanningskommission för Sápmis samer.

– Det finns så många oläkta sår. Mitt folk mår inte bra, säger Åsa Simma, som är uppvuxen i en renskötarfamilj med föräldrar som i sin ungdom fördes till ett internat och förbjöds att tala sitt språk.

Idén till föreställningen fick hon genom att följa hur Kanada tog itu med sin historia av övergrepp mot urbefolkningen, via en sannings- och försoningskommission.

– Det borde hända också i vårt land och jag vet att det är på gång, säger Åsa Simma som ändå bestämde sig för att Giron Sámi Teáhter inte skulle vänta på politikerna.

Åsa Simma och regissören Paulina Feodoroff har rest till orter i hela Sápmi och lyssnat till folks vittnesmål, med samiska författare och en psykolog. De har hört berättelser om social misär, psykosocial ohälsa, övergrepp och otrygghet.

– För mig var det en ögonöppnare med rapporten från Kanada, där det är exakt samma berättelser och beteendemönster. Det här är inte typiskt samiskt, säger hon.

Giron Sámi Teáhter har skapat sin egen försonings- och sanningskommission. På teatern.

Sedan 1970-talet har det pågått en dekoloniseringsprocess som hon nu tycker kulminerar. I dag kräver fler samer sina rättigheter. Samtidigt är okunskapen enorm, tycker Paulina Feodoroff, som har fokuserat på det strukturella våldet och samers hjärtefrågor.

– Hur ska alla kunna följa med i föreställningen samtidigt som vi hanterar det som är viktigast för oss? Det är utmaningen. Trots allt är något intakt i vår kultur som inte definieras utifrån. Så hur ska vi hitta den platsen inombords?

Föreställningen handlar också om landrättigheter och miljö. Det viktiga är inte bara vem som äger marken, utan också vems civilisation som bestämmer hur den brukas, säger Paulina Feodoroff och påpekar att en same aldrig har startat en gruva eller ett skogsföretag som utestänger andra.

– Färre och färre samhällen lever på marker utan industriell exploatering. Ändå vet vi att klimatet förändras och att det inte är hållbart. Det dödar oss alla.

För Paulina Feodoroff har processen varit omvälvande. Hon är född i Finland, med rötter i Ryssland, där övergreppen mot samer ökar. Den här föreställningen har förändrat henne på djupet.

– För första gången i mitt vuxna liv har jag fått chansen att arbeta inom min egen kultur. Det var en helande upplevelse.

Paulina Feodoroff tror att teatern är ett bra sätt att synliggöra samers berättelser. De skådespelare hon har arbetat med har varit öppna. De har lyssnat med kroppen.

– Det är viktigt för när verkligheten är hård blir du också hård. Men jag tror inte att man kan möta så aggressiva krafter med aggression. Så vi försöker att vara mjuka, ärliga och att inte ge upp. Men ändå säga "det här äter upp oss inifrån".

Fakta: "CO2lonialnation"

Föreställningen har urpremiär den 14 februari i Tärnaby och ska turnera i Sverige, Norge och Finland med slut den 15 maj. Den kommer bland annat till Östersund, Stockholm och Umeå.

Pjäsen spelas helt på lule- och nordsamiska med textning till svenska.

Manus och regi: Pauliina Feodoroff

Medverkande: Elina Israelsson, Mio Negga och Sarakka Gaup.

Mer läsning

Annons