Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-drömmen om snäll snuttefiltspresident

SKÄRMEN: Efter Donald Trump finns ett sug efter en god tv-president igen, konstaterar Kristian Ekenberg.

Annons

”Well, världen har förändrats sedan i går kväll på ett sätt som jag inte kunde skydda oss från. Det är en hemsk känsla för en far. Jag ska inte försöka skönmåla detta – det som har hänt är fasansfullt ”, skrev manusförfattaren Aaron Sorkin i ett öppet och uppmärksammat brev till sina döttrar efter Donald Trumps vinst i det amerikanska valet.

Hur länge dröjer det innan vi får en tv-serie författad av Sorkin med en idealiserad president, en landsfader med en de grå tinningarnas charm som styr fartyget USA till en säker hamn?

Kiefer Sutherland och Donald Trump. Vem är bästa presidenten? Foto: TT

Sorkin ligger bakom den kanske mest idealiserade presidenten hittills i amerikansk populärkultur. Den alltid kloka, empatiska och distingerade Jed Bartlet i ”Vita huset”, som aldrig blev avsugen i Ovala rummet, som inte ägnade sig åt Nixon-fulspel och som aldrig skulle bygga en mur mot den mexikanska gränsen.

En mer aktuell idealiserad president, fast idealiserad på ett annat sätt, finns att se i ”Designated survivor” (visas på Netflix). Slutsatsen efter Trump-valet är att en stor del av folket – om än inte en majoritet – föredrar vad som helst i Vita huset förutom en professionell politiker. Etablissemanget och proffspolitikerna är så avskydda att folket hellre spelar rysk roulette med nationens framtid än att välja ännu en ur dynastin Clinton eller Bush till landets högsta ämbete.

Medan Jed Bartlet i ”Vita huset” var den ultimata goda och visa ledaren, är Tom Kirkman (spelad av Kiefer Sutherland) i ”Designatet survivor” en idealiserad politiker för vår tid. Han är nämligen inte mycket till politiker. En föredetting som blir president endast för att alla andra högre rankade i administrationen utplånas i ett terrorattentat mot Kongressen, och kvar finns endast Tom Kirkman som ”designated survivior”, det vill säga en reserv som placeras i en annan byggnad utifall det otroliga inträffar och hela landets ledning sprängs i bitar.

Tom Kirkman är inte slipad, han är osäker, han låtsas inte ha alla svar, han är inte rädd att fråga om råd och, framför allt, han saknar maktbegär. Han tar på sig rollen för att ingen annan finns till hands.

Om någon hade haft större chans att slå Donald Trump i valet, är det någon som Tom Kirkman. En president för en politikertrött tid.

Vem som spelar president och hur rollen ser ut i fiktionen säger mycket om det politiska klimatet. Som exempel brukar Dennis Haysberts president Palmer i tv-serien ”24” anges som ett slags svart murbräcka för Barack Obama, en afroamerikansk skådespelare som lät det amerikanska folket vänja sig vid tanken på en president som inte följde den klassiska presidentmallen.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Bland liberaler i USA har reaktionerna efter valet av Trump i det närmaste kunnat liknas vid sorg. Suget efter en snuttefiltsfiktion att förlora sig i är stark, en serie med en god och vis ledare som låter oss glömma bort verklighetens Trump-mardröm till förmån för en fantasi med Sorkin-elegans om en mer värdig president.

Tom Kirkman i ”Designated survivor” kan vara en sådan figur, men frågan är om han är en tillräckligt trygg famn att söka skydd i? Kanske krävs det någon av Jed Bartlets magnitud för att ångesten ska lägga sig.

Eller så finns svaret i en helt annan Netflix-serie om en härskare av ett annat slag. De snyftande amerikanska liberalerna frågar sig nu om demokrati är en så bra idé, när folket ändå väljer fel. Drottning Elizabeth i ”The Crown” framstår som ett så mycket mer lockande, och mindre brandgult, val som landets ledare än vad Donald Trump gör.

Monarkin är visserligen otidsenlig, men vem vill leva tidsenligt i en era som denna?

Fotnot: Skärmen är en krönika om trender och fenomen inom rörlig bild.

Mer läsning

Annons