Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Witt-Brattström hoppas på poesin

I fjol var det norrmannen Jon Fosse som tog hem det. På tisdag är det åter dags för Nordiska rådets litteraturpris, och i år är poesi och självbiografiska romaner en trend.

Annons

Ebba Witt-Brattström. Arkivbild

Nordiska rådets litteraturpris har delats ut sedan 1962 till ett skönlitterärt verk som har skrivits på ett av de nordiska språken. Ebba Witt-Brattström, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet, hoppas lite extra på Katarina Frostenson, eftersom det var längesedan en svensk poet fick priset. Senast det skedde var 2006, då Göran Sonnevi vann med "Oceanen".

Katarina Frostenson. Arkivbild

– Det skulle vara jättekul om Katarina Frostensons "Sånger och formler" vann. Det är en fantastisk diktsamling, och hon är en stor poet som har blivit allt mer läsvärd för en bredare publik. Men jag är också väldigt förtjust i Ålands nominering, "Mirakelvattnet" av Carina Karlsson.

Genombrott för poesi

I år totalt fem diktsamlingar nominerade vilket är fler än någonsin förr, konstaterar Ebba Witt-Brattström.

– Det är ett genombrottsår för dikter, säger hon och ser tecken på att romanen har börjat tappa lite i status.

– Det finns en viss avmattning på romansidan i hela Norden. Man vill ha något som är nydanande och annorlunda, och är inte så intresserade av underhållningsromaner, säger hon och noterar också en trend där de självbiografiska inslagen har blivit fler: Linn Ullmanns "De oroliga" är en romanskildring om en mor, en far och ett barn, men Ullmann döljer inte att det är sina egna föräldrar Ingmar Bergman och Liv Ullmann hon berättar om.

– Den tror jag har en klar vinnarprofil, som också förstärks av att den handlar om kulturföräldrar. En riktig hjärteklämmare.

Linn Ullman. Arkivbild

Självbiografiskt

Ett annat exempel är norrmannen Geir Gulliksens "Berättelse om ett äktenskap", som också har beröringspunkter med Ebba Witt-Brattströms egen "Århundradets kärlekskrig".

– Det är intressant att det här med skilsmässoskildringar är på väg in. Den här berör ju också jämställdhetsfrågor, precis som min bok, men skildrat ur mannens perspektiv. Här har vi en man som ser sig som jämställd, men ändå går det fel. Det är intressant och nytt, säger hon och konstaterar att Norge har två starka kandidater i år.

Ebba Witt-Brattström gläds också åt att fler kvinnor än vanligt är nominerade, något som inte alltid var så lätt att få igenom när hon själv satt i juryn på 90-talet.

– Då var det nästan lögn i helvete, alla Nordens stora kulturgubbar skulle betas av först, minns hon.

Mer läsning

Annons