Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnorna gjorde dagen till något extra

Annons

i år(e). Igen.

Det bevisades om inte annat i Åre i går, och förhoppningsvis även i Globen i kväll.

Men låt oss ta det från början:

Fredagen i går vid niotiden var en ganska typisk avslagen världscupdag i Åre.

Det var en dag utan större publik.

Det var mitt i den svenska lågkonjunkturen på herrsidan i utförsåkning och det var en dag när de svenska slalomkvinnorna hamnade ganska långt efter i första åket.

Det var på så sätt en ganska typisk svensk idrottsdag för att vara vintern 2009.

Jag frös och huttrade och drömde mig tillbaka till Stenmarks dagar samtidigt som dagens stjärnor Cuche, Janka, Svindal och några andra muskelknuttar dundrade förbi i 100 kilometer i timmen i herrarnas storslalom.

Patriks Combo sjöng ”Skicka mig tillbaka till Börtnan” från scenen i målområdet och jag stämde in i mitt inre, ”skicka mig tillbaka till Kälom”.

Och med den Therese Borssén.

Och innan vi visste ordet av hade hon åkt sig ända från toppen av backen och in på pallen. Tala om att allt plötsligt vände till något trevligt och positivt och det var en skön känsla att på plats få känna lite varm idrottslig lycka.

Det var naturligtvis stor glädje och känslan som Therese Borssén gav uttryck för när hon efteråt strålande lyfte armarna och skidorna mot den blå Åreskyn var förståelig. Efter en av hennes tyngsta säsonger hittills fick hon avsluta med en tredjeplats, och därmed också ett bevis på att hon hänger med i toppen. Så bra är hon, det vet vi ju.

För övrigt blev det en fantastisk svenskdag med fyra åkare bland de elva bästa! Frida Hansdotter fortsatte med den fula ovanan att göra ett halvhyfsat förstaåk för att sedan göra ett av de bästa andraåken, Maria Pietilä Holmner gjorde en jämn tävling med två bra åk och Anja Pärson, ja, hon blev elva. Det är inte dåligt, men hon hade säkert högre ambitioner än så.

Jag är ganska säker på att många i dag kommer att såga Anja Pärson för insatserna i årets världscup och VM. Jag gör det aldrig. Jag gråter gärna med Anja. Men jag vet också att hon kommer igen.

att en världscup i Åre är stort och bra och annorlunda. Och även om jag ibland i mina jeans, fleece och lågskor känner mig som Lasse Åberg på sällskapsresa ger jag mig på nåd och onåd, det här rockar fett. Åre rockar i sportvärlden och det är en totalupplevelse vare sig man är 7, 23, eller 82. Det finns något för alla. Det var banne mig inte en död sekund på fyra timmar i går.

Förr hette det folkfest, nu kallas det event.

får ni läsa om på annan plats. För mig var det kvinnorna som gjorde dagen till något extra.

I dag håller jag tummarna för att det ska gå bra för Anja Pärson i storslalom.

(Med Maria Pietilä Holmner som outsider).

I kväll håller jag samma tummar för Malena Ernman.

(Med Caroline af Ugglas som första utmanare).

Mer läsning

Annons