Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord

/

Folke Gerhardt

Annons

Bokhandlaren Folke Gerhardt har, som tidigare meddelats, avlidit i en ålder av 66 år.

Han föddes 1942 och drev under många år NK:s bokhandel. 

Mitt uppe i planeringen av studentjubileet i Östersund under en resa i Afrika tillsammans med  Rotaryvänner och strax efter ett möte med Jämtlandsakademien, lämnar han oss helt plötsligt. Folke Gerhardt, den jovialiske. Den generöse kamraten. Den glade. Den uppskattade och omtänksamme, fartfyllde – ibland lite kantige, förre bokhandlaren på NK. Centralpersonen i så många kamratgrupperingar. 

Folkes enastående förmåga att möta och få kontakt med människor var ovanlig. Naturligtvis utgick denna hans egenskap från en genuin människosyn och ett ärligt förhållningssätt till omvärlden. Han var den goda humanismen personifierad. Skrattet infann sig alltid, stämningen blev snabbt hög. Men så helt plötsligt mitt i mötet. Ett omsorgsfullt påpekande. En signal om att något inte stod rätt till ”… vi måste göra någonting …”. Ett initiativ togs som fick en människa att känna värme. 

När Jämtlandsakademien planerades var det självklart att detta skedde hos Folke. På NK och i Bobergs matsal. Bokhandeln gjorde han till en mötesplats och en ambassad för de många jämtarna i Stockholm. Kamraterna träffade man hos Folke bland böckerna. NK-aftnarna samlade alltid en entusiastisk publik som fick träffa sina författare. Talang, humor och bildning, därtill ackompanjerat av en utsökt assiett i Bobergs. Sedan till Prinsen eller KB för efterfest. Många är vi, som fått njuta dessa kvällar. Svårslagna minnen. Men mest minns vi alla gånger han kom till oss med julklappen, den signerade boken av årets Nobelpristagare. Hur fick han dit dem alla till sin boklåda för att signera? Förstås för han var en framträdande profil bland Stockholms bokhandlare.

En middag ute i goda vänners lag gjorde alltid Folke till en höjdpunkt och han skulle prompt betala. För att hindra honom var man tvungen att smyga om man själv ville ta hand om notan.

Folke njöt en snabb död. Kongenial med hans innehållsrika liv. Vill vi inte alla dö som Folke, även om plötsligheten blir brutal och nästan outhärdlig för familjen? 

Vi tänker nu på er Eva, Boel och Tomas och tackar innerligt för att ni så ofta lånade oss Folke.

Mer läsning

Annons