Han valde att stå över störtloppet i VM bara för att spara sina knän. Och med förhoppningen om att vara på topp i Kvitfjell. Men omkullkörningen i slutet av banan grusade chansen att få åka onsdagens störtlopp i ”hemmabacken”.
– Men det viktigaste nu är att inget är sönder, säger Patrik och börjar räkna upp skråmorna efter den ofrivilliga norska snökontakten.
– En kompression på vänster knä, en smäll i ryggen och nacken. Jag har lite ont överallt, men det kunde ha gått mycket värre och nu är jag bara väldigt nöjd att vara här, konstaterar han.
Å andra sidan är han van att ha ont. Korsbandskadan i vänster knä som han ådrog sig i september 2007 plågar honom fortfarande.
– Stundtals har det gjort djävulskt ont, säger han och berättar om brosk i knät som är orsaken till smärtan.
han få sprutor med syfte att mjuka upp brosket och förhoppningsvis reducera smärtan.
– Jag vet inte hur det funkar exakt. Men går allt som experterna säger så hoppas jag att vara igång på riktigt med träningen inför nästa säsong redan i maj. För allt annat i den här kroppen är ju intakt, flinar han.
Han är lite lack på de alpina reglerna som han menar straffar skadade åkare dubbelt upp.
– Det är straff nog att bli skadad. Sen blir du dubbelt bestraffad när du inte lyckas behålla din plats på rankingen som man kämpat sig till.
snart 40-årige, han fyller den 16:e april, alpina stålmannen istället nöja sig med torsdagens super-G. Och han vill naturligtvis vara med långt upp i resultatlistan.
– Jag brukar inte sätta upp mål. Men kan jag få till ett riktigt bra lopp så finns det kapacitet för att nå pallen. Det känns viktigt att komma topp-15 och därmed ha chans på en plats i första grupp nästa år.
– Men samtidigt så vill jag inte riskera för mycket så det blir en repris på Kvitfjell, avslutar han med ett snett leende.