Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Kinberg Batra: När partiledarskapet för tankarna till drivved

”…rycktes med i storpolitikens virvlar på samma sätt som en strid ström rycker med sig en drivande stock”
Ur tyske diplomaten Wipert von Blüchers memoarer 1950.

Annons

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra talar under en pressträff i Moderaternas partikansli i Stockholm. Moderaterna öppnar för att fälla regeringen redan i höst om Sverigedemokraterna stödjer en gemensam alliansbudget. C och L sade dock snabbt nej till utspelet.

Förra veckans överraskande pressträff om att Moderaterna vill fälla regeringens budget i höst följde jag på distans från Helsingfors.

Och liknelsen med drivved hade knappast kommit till mig om jag varit hemma i den svenska inrikespolitiska twitterankdammen. Men sittandes på legendariska Hotell Kämp, där Martha Gellhorn och Barbro Alfving bevakade Vinterkriget och där Kurt Andersson (senare Radiotjänst) släckte sin pipa i förskräckelse i brännvin när en bomb föll, så är historien och nuet alltid närvarande på ett sätt som är svårt att uppleva i Sverige.

Drivvedsteorin var en hypotes som under några årtionden var den dominerande om att Finland ”rycktes med” i fortsättningskriget av ”yttre krafter” utan någon egentlig vilja. Och när jag betraktade Anna Kinberg Batras utspel om att vilja lägga en gemensam alliansbudget och ta över med stöd av Sverigedemokraterna var det just drivved jag tänkte på.

Läs mer: Fälla regeringen ingen "quick fix" på Moderaternas problem

Moderaternas ledarskap ”rycks med” när strömmarna i stunden upplevs som starka. Så har det varit sedan valnatten 2014. Det var då statsminister Fredrik Reinfeldt avgick direkt med orden: ”Svenska folket har fattat sitt beslut. De rödgröna har nu fler mandat än Alliansen.”

Inget försök gjordes att sitta kvar. Den nya riksdagens möjlighet utforskades inte, bara en avskedsansökan som dök upp snabbare än en avlöning försvinner. Som om historiens yttre krafter inte kan påverkas.

Därefter kom överraskningen att Sverigedemokraterna ”give them hell” röstade för Alliansens budget. Löfven hotade med nyval. Men egentligen fanns det bara två partier som var redo för en ny valrörelse; Centerpartiet och Sverigedemokraterna

Moderaterna var fortsatt drivved, och vid den här tidpunkten utan formellt valt ledarskap. Den kortsiktiga taktiken tog över och Moderaterna tog halmstrået att undvika val genom Decemberöverenskommelsen.

Norra Esplanaden 29 i Helsingfors, en legendarisk adress.

Läs mer: Kinberg Batra slog rekord i att nämna Sverige

Lika mycket ”driva med” blev det när Kristdemokraterna bestämde sig för att skrota överenskommelsen. Och sedan har vi torsdagens utspel om att ta makten genom budgeten, trots besked i partiledardebatten om det motsatta bara en vecka tidigare.

Istället för långsiktig strategi präglas ledarskapet av att vara omständigheternas gisslan och det interna partimissnöjets fånge.

Att försöka gripa regeringsmakten, som Reinfeldt flydde från, ett år innan valet visar brist på att tänka i flera steg hur landet ska regeras och vilka krafter man sätter i rörelse. Finns det någon som tror att inte Socialdemokraterna skulle svara med motsvarande när SD:s Åkesson skulle få för sig att skapa nästa regeringskris?

Då skulle vi vara tillbaka till 1920-talet i svensk politik, årtiondet då Sverige styrdes av tio olika ministärer. Det är vad Liberalerna och Centerpartiet säger nej tack till.

Ernst Trygger och Nils Edén, två av statsministrarna under 1920-talet. Foto: TT.

Men att Kinberg Batra pressats åt det här hållet länge har varit uppenbart. Kommunfolk såväl som näringslivskrafter har tryckt på.

Troligen sköt Kent Ekeroths SD-skandaler med de två politiska sekreterarna ”Egor Putilov” ("desinformatören" och rysk fastighetsaffär) och Dick Abrahamsson (spridandet av rysk propaganda) upp beslutet några månader.

Läs mer: Putilovaffären - Historien om Kent Ekeroths anställningar och SD:s europeiska nätverk

Men Sverigedemokraterna har inte heller ändrats sedan dess. Partiet håller inte den demokratiska gränsen mot högerextremister; i partiets nätkanaler delas rysk propaganda, Kent Ekeroth sitter kvar och andra riksdagsledamöter tycks ha stämpelkort på att åka ned till Budapest och hälsa på putinvännen Erik Almqvist. Och Almqvist är inte längre från SD:s makttopp än att gruppledaren Mattias Karlsson ogenerat delar Almqvists Facebookinlägg.

Och det är värt att understryka; riksdagsmandatens fördelning är alltjämt de samma som fick Reinfeldt att avgå. Men sättet som Moderaterna lät förra veckans utspel komma ut på skadar också förtroendet för Anna Kinberg Batra som statsministerkandidat.

Att meddela sina allianskamrater via SMS är mellanstadienivå. Enligt Aftonbladet ska Jan Björklund ha vädjat om att Moderaterna skulle skjuta upp utspelet så man kunde diskutera det tillsammans.

Och tajmingen, dagen innan Donald Trump tillträder som USA:s president, gör inte saken bättre. Med den instabiliteten som Trump innebär behövs inte fler som gungar båten Svea.

Den statsmannamässiga blicken måste en statsministerkandidat ha i vår oroliga tid.

Sammantaget är det svårt att frigöra sig från misstanken om att Anna Kinberg Batras situation i Moderaterna varit så utsatt att det här egentligen handlar om att säkra partiledarskapet. Att hålla ihop partiet under det egna ledarskapet trumfar alltid allt annat.

Då kan man tycka att det är värt att köra SMS-dump dagen innan installationen av president Trump. Det återstår att se att om Anna Kinberg Batra kan skaffa sig arbetsro i Moderaterna och reparera skadorna i statsministerförtroendet.

För oss som vill ha en alliansregering efter valet 2018 är det bara att hålla tummarna att hon lyckas.

Läs mer: Nu stängs Kent Ekeroths politiska sekreterare av efter att ha delat rysk propaganda

Anna Kinberg Batra (M) talar i Almedalen under politikerveckan.

Mer läsning

Annons