Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Islamiska staten är vår tids största hot mot mänsklig värdighet

/
  • Västvärlden avvaktar. Samtidigt blir barn blir begravda levande, flickor våldtagna och människor brända till döds.

Just nu är det är lätt att starta konflikter i debatten av ren frustration inför den ofattbara ondska som IS står för, och det faktum att vi inte ingriper mot dem.

Annons

Krönikören Jenny Nordberg i Svenska Dagbladet skrev i helgen en text riktat till svenska feminister. Det är häpnadsväckande, menade Nordberg i sin text, att dessa feminister inte protesterar mer högljutt mot Islamska Staten, IS, och deras ofattbara grymheter mot kvinnor, det just nu största pågående övergreppet. För den texten fick Nordberg mycket kritik, dels för att den var för generaliserande, dels för att den ställer krav på att just svenska feminister måste jobba mot allt samtidigt.

Noterar man tonfallet i Nordbergs text så låter det närmast desperat, vilket är det intressanta att ta med sig för en bredare debatt. Hon har surfat runt på olika partiers hemsidor och blivit provocerad av att det inte står något om vad som pågår i Irak och Syrien. Hur vågar de hälsa glad sommar samtidigt som människor slaktas och kvinnor säljs som slavar?

Därför kan man läsa helgens omtalade krönika som ett allmänt utlopp för den frustration många känner över islamistiska härjningar just nu. Vi lever i den digitala tidsåldern, även sådant som sker i en by i Syrien kan nå oss via mobiltelefoner och internet. Inga fasor är längre censurerade. Att denna ogripbara ondska smyger sig in i vår vardag gör nog de flesta ilskna och frustrerade. Varför gör vi inget? Varför händer inget?

Att våldsam islamistisk terror är en av vår tids största hot mot mänsklig värdighet torde vara bekräftat vid det här laget. Härjningar från grupper som IS hotar allt civilisationen står för. Att de ens tillåts existera är en skam, att människor i Sverige, frivilligt vill åka ned och gå med i deras kamp, trots att man sett vad de gör, är obegripligt provocerande. Många typiska ideologiska analyser faller platta i sina försök att förstå, vänsterns idéer om att det är social utsatthet som radikaliserar är bara hånfullt mot alla de strävsamma individer som kämpar för frihet i fattigdom utan att vara ett dugg intresserade av våldet.

Vi måste istället våga inse att radikalisering och våldsamma ideologier delvis får sitt livsrum genom att det finns människor som vill göra andra illa. Som är sadistiska och farliga. Därför är det svårt att se hur kampen mot IS ska kunna lösas med något annat än självförsvar genom våld.

Vid få tillfällen har västvärlden och världssamfundet stått inför ett sådant moraliskt dilemma. Vi vet redan allt om hur destruktiv situationen är i mellanöstern med dess invecklade konflikter. Vi har sett hur svår situationen var för USA efter att de valde att gå in i Irak och Afghanistan. Så vi avvaktar. Samtidigt blir barn blir begravda levande, flickor våldtagna och människor brända till döds. Vid få tillfällen kan man argumentera så väl för att vi har en moralisk skyldighet att gå in med våld. Men sannolikheten är ändå låg för att något land kommer att göra det. Det skapar oerhörd frustration, vilket får människor som jag och Nordberg att bli sittande framför datorn och skriva av vår ilska över att inte fler reagerar.

Mer läsning

Annons