Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Låt inte bombmurklan spränga hål i äganderätten

Annons

Jag älskar att äga. Så löd ett kampanjbudskap som Muf lanserade år 2000 för att slå ett slag för äganderätten. Kampanjen väckte irritation och motreaktioner, ty ingången var ingalunda självklar i Göran Perssons Sverige.

Muf-arna kallades nyliberala egoister som hävdade den starkes rätt. Och när ett förnyat C ett par år senare började uppträda mer kaxigt och till ägandets försvar, uppstod en svekdebatt som skulle förfölja Maud Olofsson karriären ut. Som om inställningen "beskatta, fördela, reglera" vore den enda rimliga på landsbygden.

Men om det finns någonstans där äganderätten prioriteras högt är det bland landets skogsägare och jordbrukare. Bonden som vill avverka skogen som förfäderna en gång vårdade ger inte upp sin rätt utan motstånd.

Bombmurklan är sällsynt. Foto: MM Arkiv

Ta bara ett uttalande som detta: "Svensken måste lära sig att skogen inte tillhör alla." Så uttryckte sig jordbrukaren Åse Bixo i Mattmar nyligen i en krönika (lrf.se). Detta är det perspektiv som alla tankar om inskränkningar måste ställas mot. Inte nödvändigtvis och i alla lägen ge efter för, men väl ställas mot.

Skogspolitiken vilar fortsatt på två ben, men även i regeltillämpning måste respekt för skogens ägare uppvisas. Förhoppningsvis kan den så kallade bombmurkledomen, som ger en skogsägare rätt mot länsstyrelsen i Värmland, leda till större förutsägbarhet och mindre risk att markägare kommer i kläm.

Sista mjölkbönderna i Mattmar, Åse Bixo och Emil Halvarsson Bixo.

I det aktuella fallet var det förekomsten av en rödlistad vårsvamp som ansågs omöjliggöra avverkning, men mark- och miljööverdomstolen kom fram till att artskyddsförordningen inte kan tillämpas så att pågående markanvändning (läs skogsbruk) markant försvåras inom område. Det ska antingen ges dispens – med eller utan särskilda villkor – eller också ska området skyddas på ett sätt som ger markägaren ekonomisk ersättning.

En sådan ordning är den ena rimliga. Om samhället griper in ska den enskilde inte behöva ta hela smällen.

Ett sådant ställningstagande bör dock göras utan att principen om biologisk mångfald offras. Artskyddsförordningen är när allt kommer omkring en realitet och habitatförlust är ett problem som måste hanteras, men uppgiften kan utföras på olika sätt. Även den som äger skogen har en röst som myndigheter och lagstiftare bör lyssna till.

Skogsentreprenören Conny Olsson slutavverkar med hjälp av en skördare.

Nu återstår det att se vilka följder bombmurkledomen får. Skogsstyrelsen har meddelat att domen ska analyseras, men myndigheten har ännu inte meddelat hur man anser att exempelvis lavskrikan kommer in i bilden. Kanske tar skogsägarrörelsen ut segern i förskott.

I en debattartikel påpekar advokaten Daniel Eggertz att det nu inte finns något hinder för att två myndigheter (den lokala länsstyrelsen och Skogsstyrelsen) var för sig skulle kunna besluta om begränsningar mot en och samma markägare. Det rimliga vore att lagen nu ändras så att Skogsstyrelsen uttryckligen pekas ut som tillsyns- och dispensmyndighet när det gäller artskydd på skogsmark, argumenterar Eggertz (lantbruk.com).

En sådan lagändring kan absolut diskuteras, men oavsett vem som ska besluta kommer det att krävas pragmatism. Om skogsägare behandlas med hårdhandskarna samtidigt som skalbaggar och murklor behandlas med silkesvantar, kommer skyttegravarna bara att grävas djupare.

Mer läsning

Annons