Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Mer konkurrens kan sänka läkemedelskostnaderna

Annons

Höga läkemedelskostnader är ett bestående problem för landets regioner och landsting. Att det är dumt att betala för mycket kan alla enas om från höger till vänster, men hur kapar vi kostnaderna?

Med fler aktörer som vill delta i konkurrensen kan priserna pressas nedåt, förutsatt att marknaden är välfungerande. Den elementära slutsatsen kommer nationalekonomerna Mats Bergman och David Granlund fram till i en färsk artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt.

Kostnaderna kan kapas, menar forskarna Mats Bergman och David Granlund. Mats Berglund är professor i nationalekonomi vid Södertörns högskola och David Granlund är docent i samma ämne och verksam vid Umeå universitet.

Forskarna, som har studerat prisutvecklingen på de läkemedel som ingår i högkostnadsskyddet, menar att det centrala är att öka antalet företag som deltar i konkurrensen, snarare än att styra efterfrågan hårdare mot de billigaste preparaten. En sådan styrning finns redan, eftersom det är märket som är billigast som blir rekommenderat, men om det är lägre totalkostnader man vill se bör åtgärderna alltså syfta till att stimulera riktig konkurrens mellan flera olika aktörer. Ökad marknadsandel för det billigaste alternativet leder nämligen till att andra företag lämnar marknaden, vilket på sikt får en prishöjande effekt, förklarar forskarna.

Mats Bergman och David Granlund presenterar flera intressanta förslag till förbättringar, som att förlänga avtalsperioderna för att på så vis göra det svårare att samordna prissättningen. Även om förseglad budsauktion tillämpas går det att avläsa mönster hos konkurrenten, speciellt om antalet konkurrenter är få. I stället för skarp priskonkurrens förekommer det på vissa håll att företag turas om att sätta det lägsta priset, eller att prisnivån hålls jämn över tid.

Att "lista ut" hur man ska bete sig i en sådan situation är inte olagligt, men det kan likväl sätta konkurrensen ur spel. Om avtalstiden blir ett halvår eller ett år (i stället för en månad) skulle dock det finnas större incitament att priskriga på riktigt, resonerar forskarna. En annan åtgärd, som nationalekonomerna nämner som ett sätt att locka fler spelare ut på banan, är att tidigarelägga auktionerna. Om även företag som inte tillverkar en viss vara får tid att ställa om produktionen, kan fler lockas att ge sig in i konkurrensen. Därför skulle mer tid mellan auktionerna och leveransdatum kunna främja priskonkurrensen.

Ett tredje förslag är att se över tillståndsavgifterna, men på den punkten torde det finnas klara begränsningar. Att industrin ska täcka en del av kostnaderna för hanteringen, är trots allt rimligt, men regeringen och socialminister Annika Strandhäll (S) borde utforska de möjligheter som forskarna identifierar.

Om vi kan kapa kostnader med marknadskrafternas hjälp ska vi givetvis göra det. Marknadsliberalism – men med förnuft.

Mer läsning

Annons