Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Strategin är klar men nya strider väntar för jordbrukets vänner

Annons

Så fick Sverige äntligen en nationell livsmedelsstrategi. Dokumentet innebär ett tydligt och välkommet ställningstagande för att svensk livsmedelsproduktion ska tryggas. Arbetet med livsmedelsstrategin har varit utdraget, men att strategin har kommit på plats är bra. Det finns nu en bred parlamentarisk enighet om att den svenska produktionen måste öka samt att bönderna måste få rimliga möjligheter att klara konkurrensen.

Livsmedelsproduktionen bör öka, anser riksdagspartierna.

Jordbruket betraktas alltså inte uteslutande som en garant för öppna landskap och en leverantör av ekosystemtjänster, en leverantör som måste beskattas och regleras strikt för att falla in i rätt fålla. Själva produktionen ställs i fokus på ett sätt som borde glädja de berörda näringarna.

Samtidigt är en strategi på ett papper inte samma sak som kött och potatis på bordet. Ett land med stora möjligheter men låg självförsörjningsgrad behöver onekligen en kraftsamling kring jordbruket, och nu gäller det att gå från ord till handling. I detta avseende har Alliansen, och i synnerhet Centerpartiet, uppvisat mer vilja än regeringen. Den mer offensiva inställningen är välkommen, för det som behövs är inte halvmesyrer, som låter bra men som inte kapar kostnader på gårdsnivå. Detta inser Centerpartiet, vars förslag omfattade bland annat ett treårigt stopp för arbetsgivaravgifter för mjölkbönder samt ett stopp för nya punktskatter som skadar jordbrukets konkurrenskraft.

Kristina Yngwe (C) är vice ordförande i Miljö- och jordbruksutskottet. Hon har en bakgrund som LRF Ungdomens ordförande.

Kristina Yngwe (C), som har företrätt Alliansen i förhandlingarna med regeringen, har under processens gång gjort sitt bästa för att även profilera C som parti. Till dels handlar detta givetvis om ren och skär positionering – det gäller att synas nu när det blir en socialdemokratiskt ledd regering som kommer att förknippas med det som LRF:s nytillträdde förbundsordförande Palle Borgström har beskrivit som det största jordbrukspolitiska beslutet sedan 1980-talet. Men det finns också reella skillnader mellan de politiska alternativen.

En vattendelare är huruvida ekologisk odling ska pekas ut och premieras, som regeringen och i synnerhet Miljöpartiet vill, eller om konsumenternas önskemål ska styra produktionen, som allianspartierna anser. Samtidigt fortsätter de borgerliga att motsätta sig skatter som svenska jordbruksföretag aldrig har efterfrågat, även om Liberalerna accepterar en del pålagor som C ratar.

Räkna med att konflikterna kring skatter och styrmedel kommer att bestå även framöver. När regeringen återkommer till idén om en kilometerskatt kommer Alliansen att stå på de gröna näringarnas sida, medan landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) fortfarande kommer att ha MP att förhålla sig till.

Landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) kan inte helt negligera koalitionspartnern MP.

Att sju partier har mejslat fram övergripande och gemensamma mål för livsmedelskedjan bör alltså inte tolkas som att samsynen plötsligt skulle vara total, för så är inte fallet. I de målkonflikter och prioriteringar som jordbrukspolitiken aktualiserar landar miljöpartister och centerpartister alltjämt en bra bit ifrån varandra.

Mer läsning

Annons