Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spårkarta är det sämsta argumentet

Den som söker efter ett skäl till att vi inte ska hjälpa människor i nöd hittar snabbt sitt argument.

Annons

Bottennappet hittar man på regionfullmäktige i en debatt där regionrådet Christer Siwertsson (M) uppenbarligen inte hade tänkt färdigt.

Allt började med ett förslag från Mats El Kott i Liberalerna om att man skulle ansluta sig till organisationen ICORN, det vill säga bli en fristad för kulturarbetare på flykt; författare, konstnärer, journalister, med flera. Ett medlemskap innebär att Region Jämtland Härjedalen tar på sig ansvaret för en kulturarbetare på flykt, bland annat att ordna boende och uppehälle under 1-2 år.

Christer Siwertsson (M) var emot. Inte på grund av att regionen är ett så kallat konkursbo, vilket varit en invändning tidigare, utan på grund av säkerheten. Genom att ansluta sig till ICORN fruktade Siwertsson att vi skulle skylta med att här fanns kulturarbetare på flykt. Genom att agera "spårkarta" försämras deras säkerhet av ett medlemskap:– De har en svans som jagar dem och de letas upp i de länder där de lever. Om vi har en ICORN-stämpel så talar vi om för dem som jagar att de här konstnärerna finns här. Det blir ju som en spårkarta.

Ett av de liv som skyddats genom ICORN är vitryskan Svetlana Aleksijevitj. Den 10 december 2015 fanns hon på plats i Stockholm för att ta emot nobelpriset i litteratur. Hade Aleksijevitj varit vid liv den dagen, kunnat ta del av utmärkelsen och efterföljande festligheter ifall städer som Göteborg, Paris och Berlin genom sitt medlemskap i ICORN inte hade erbjudit henne en fristad under 2000-talet?

STOCKHOLM 2015-12-10 Författaren Svetlana Aleksijevitj tar emot litteraturpriset från kung Carl Gustaf vid nobelprisutdelningen i Konserthuset.

Mellan 2006 och 2008 var Göteborg hennes härbärge när hon gömde sig undan den vitryska regimens förtryck och förföljelser.

Ifall en kulturarbetare ges skydd i Östersund då är det rimligtvis upp till den personen om vistelseorten ska vara offentligt eller inte, med risken som insats. Att stå utanför ICORN eftersom den individ man senare tar emot kan bli förföljd håller inte. Siwertssons argumentation är inte färdigtänkt och resonemanget irriterar mig viljan sätter stopp för varje given solidaritetshandling. Om inte vi vem? Om inte nu när? Glädjande nog kunde regionfullmäktige tillslut enas om en kompromiss som innebär att regionen backar upp Östersunds kommuns ansökan om att bli en fristad. Man tar också på sig ansvaret för programmet.

I år firar Sverige 250 år med tryckfrihet. Vilken handling kan vara en större hyllning till denna fina tradition än att ge skydd åt de som genom sin kulturgärning jagas av sin nation?

Mer läsning

Annons