Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svensken är en extremist i världen

När påven besökte Sverige påminns vi om hur låsta många svenskar är i den egna, de facto i ett globalt sammanhang, ganska extrema världsbilden.

Annons

I veckan har den katolska kyrkans ledare, påve Franciskus, besökt Sverige. Besöket skedde till minne av 500 årsdagen av reformationen, den händelse som ledde till att kyrkan i Europa splittrades i två delar efter att munken Luther startat en proteströrelse. Att påven nu besöker oss och firar en gemensam mässa med protestantiska ledare för att uppmärksamma minnesdagen av något som ytterst handlade om kritik mot hans egen kyrka får anses tämligen hoppfullt. Det är onekligen ett tecken på försoning och dialog att två grupper som utkämpade ett antal krig mot varandra nu 500 år senare uppmärksammar uppbrottet med fredlig samexistens och dialog.

Samtidigt är påvens besök också ett intressant exempel på Sveriges och svenskars syn på sig själva i världen.

Samtidigt är påvens besök också ett intressant exempel på Sveriges och svenskars syn på sig själva i världen. Katolska kyrkan är en av världens främsta religiösa maktinstitutioner och påven är världens främste religiösa ledare. Den kraft och det inflytande som katolska kyrkan har haft på världen, och kanske framförallt västvärlden, genom hela vår historia är svår att sammanfatta.

Kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) tar farväl av påve Franciskus innan han lämnar Sverige.

Givetvis har detta skett på gott och ont. Kyrkan har ibland utvecklat en fråga och gett den stöd, ibland bromsat och hämmat utvecklingen på ett annat område. Att ens låtsas som något annat vore en klumpig förenkling.

Med detta i åtanke är det spännande hur vissa svenskar och svenska debattörer nu talar om kyrkan. I Aftonbladet gick fem personer från organisationen Humanisterna ut med en artikel med tio områden som de tyckte katolska kyrkan och påven bör ändra på. En av dessa punkter var att uppmana en av världens främsta religiösa ledare att sluta tro på Gud. Samma tendens kunde vi se när svenska journalister bestört rapporterade om hur påven svarade med ett rakt nej på frågan om man skulle börja tillåta kvinnliga präster inom kyrkan. Att frågan ställdes och att medierna sedan blev upprörda över svaret kan få betraktaren att misstänka att svenska journalister inte vet någonting om den katolska kyrkan. Det här är ett spännande exempel på hur svenskar fortfarande inte förstår att vi är en ovanlig fågel i världshistorien och världssamfundet, att de flesta inte tycker som oss och det är naivt att bli upprörd.

Det betyder inte att man inte ska fortsätta prata om vad man själv tycker är rätt och försöka påverka, men även det sker ändå bäst med ett mått av intresse, ödmjukhet och öppenhet inför att världen sällan bjuder på enkla lösningar och raka svar.

Mer läsning

Annons