Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taskig tajming att fuska med vab när hela välfärdsstaten är under tryck

Annons

Att hålla ett vaksamt öga på de offentliga utgifterna tillhör varje regerings skyldighet. Utan kontroll på ekonomin blir det svårt att formulera en långsiktig och framåtsyftande politik, där förändring sker med kontrollerade steg.

Samtidigt är det skillnad på utgifter och utgifter. De flesta kan tänka sig att betala för vård, skola och omsorg, men få vill betala för missbruk av välfärdssystemen.

Under måndagen kunde Sveriges radio (2/1) rapportera om att Försäkringskassan har blivit effektivare i jakten på fuskare. De riskbaserade kontroller, som infördes när kravet på intyg från skolan och förskolan avskaffades, tycks alltså ha fått effekt. I stället för att scanna av brett fokuserar myndigheten nu på grupper där sannolikheten för att felaktiga utbetalningar ska uppstå antas vara större.

Vab-intygen är ett minne blott.

Att kontrollredskapen på detta sätt förfinas är i grunden positivt, för det är fuskarna – inte vanliga stressade men skötsamma föräldrar – som är problemet. Ett problem som måste tas på allvar.

Fusk är ett sätt att undergräva inte bara välfärdsstatens finansiering, utan även dess legitimitet. Kontrollsystemen måste vara tillräckligt effektiva för att verka avskräckande och sanerande.

Till saken hör att landet styrs av en regering som lånar i högkonjunktur. Mellanskillnaden mellan upplåningen och utgifterna kallar man sedan för överskott, som för att säga "titta vad det lyfter, nog är ni väl tacksamma?"

Den strategin må fungera för stunden, men på sikt kommer det att bli nödvändigt att diskutera hur stor den stora staten egentligen bör få vara. När den diskussionen väl kommer i gång på allvar lär även den välmående medelklassens privilegier hamna i skottlinjen.

I synnerhet föräldrarna har länge varit något av välfärdsstatens prinsar och prinsessor. Den som vill slå vakt om denna ordning borde vara extra mån om att fusket med föräldraförsäkringen och andra ersättningssystem minimeras. När välfärdsstaten redan är under tryck är det så att säga taskig tajming att mygla med vab.

En mamma lägger pussel med sina sjuka barn under vab, vård av barn.

Kanske vittnar retoriken om villkorad välfärd och bidragstak om att nygamla konfliktlinjer håller på att ritas upp i svensk politik. Huruvida allianspartiernas reformiver verkligen håller i sig när det väl kommer till kritan, återstår dock att se. En sådan principfasthet är nämligen alls inte riskfri.

Socialdemokraterna skulle utan tvekan trivas i rollen som välfärdens försvarare – som lånar, lappar och förhalar så länge det går. Och om medelklassen upplever S som det trygga stödet, samtidigt som det borgerliga alternativet mest tycks innebära kärvare villkor (men utan skattesänkningar), får socialdemokratin en hemmaplansfördel som kommer att utnyttjas till max.

Frågan är om allianspartierna verkligen törs försätta sig i den sitsen.

Mer läsning

Annons