Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad hände med karateekonomin?

/
  • Affärsmän i Japan framför presentationen av en fallande börsprognos.

Annons

Japan har problem, igen. Ekonomin backar återigen efter att ha uppvisat försiktig tillväxt. Det lär oss att alla länder behöver strukturreformer för att inte växa fast.

Japan är en stor ekonomi som länge brottats med recession, då tillväxten uteblir och konsumtionen blir dyrare i stället för billigare som vid inflation. För att försöka bemöta detta har man sänkt räntan till noll, allt för att försöka uppmuntra folket att köpa och investera mer för att få fart på ekonomin.

Även Sverige har i dag nollränta. Betyder det att vi är på väg åt samma håll? Bär vi därför vara oroliga? Det är en fråga få har ett tillfredställande svar på. Men mycket tyder på att så inte är fallet. Och det finns flera anledningar till det.

2013 lanserade Japans nya premiärminister Shinzo Abe ett åtgärdsprogram för att få bättre fart på ekonomin, vilket kom att kallas Abenomics. Programmet såg till en början ut att ge resultat. De senaste kvartalssiffrorna som kom i dagarna blev däremot en kalldusch. Japans olyckliga situation var tillbaka på ett fall på 1.6 procent i tillväxten. Tvärtemot en väntad höjning på dryga två procent. Abe kände sig därefter tvungen att utlysa nyval för att få bekräftat att regeringen fortfarande har folkets förtroende trots sitt misslyckande.

Vad som måste betonas i fallet Japan är att det inte finns en konsensusförklaring till varför de har så svårt att få tillväxt i ekonomin. Ingen kan säga att de vet exakt varför. Men det finns mer eller mindre kvalificerade gissningar. Japan har en hög medelålder och en sned befolkningspyramid med många äldre. Man har även relativt låg arbetslöshet. Det finns alltså inte så mycket tillväxtpotential i humankapitalet: det vill säga människor som kan komma i arbete och därmed bidra till ekonomin. Lägg till en kulturell aspekt av att japaner sparar i hög grad, samt konsumerar försiktigt. En rad strukturella reformer på områden som export, arbetsrätt och arbetskraftsinvandring skulle behövas men har inte gjorts på många år.

Sveriges ekonomi har inte samma stagnerade struktur, även hos oss blir fler äldre. Men äldre är också den grupp där sysselsättningen ökar tydligt de senaste tio åren. Något som tyvärr hotas av regeringens nya löneskatt på äldre. Vi har även invandring, vilket ger nya medborgare och en yngre befolkning.

Risken med att bortse från reformer kvarstår dock. Alla våra nya medborgare behöver komma i arbete och inte vänta i flera år som i dag. Vi har våra egna strukturfel på arbetsmarknaden med höga trösklar och stängda dörrar att hantera.

Fallet Japan lär oss faran med en ekonomi som växer fast och inte rör sig framåt med utvecklingen. Vi har inte samma typ av kulturella utmaningar, men även vi måste fortsätta fundera på vad politiken kan göra för att skapa trygghet och förutsättningar för människor att våga ta risker, investera och pröva nytt.

Mer läsning

Annons