Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför triggervarnade du inte försvarsvännerna, Gudrun Schyman?

Annons

Hon har rutinen, energin och förmågan att sticka ut. Den som läser den stora nyårsintervju med Gudrun Schyman (Fi), som tidskriften Feministiskt Perspektiv nyligen publicerade (30/12), får en nyttig påminnelse om att Schyman är en mycket speciell politiker – på gott och ont.

Gudrun Schyman företräder Fi men har rötterna i V.

Hon är inte längre den Schyman som stod upp för offentlig sektor och mot EU med förutsägbara och malande vänsterargument, men vissa röda trådar löper tydligt vidare. I Schymans politiska profil samsas traditionell "fredsaktivism" med engagemang för allehanda så kallade rättvisefrågor.

När andra partier vill skaka fram mer pengar till försvaret varnar Schyman för kriget i sig. "Ingenstans, inte bland någon av alla de konflikter vi ser, kan någon utropa militären som segrare", konstaterar Schyman. Feministledaren slår även fast följande: "Kvittot på militarismens destruktiva dominans är 65 miljoner människor på flykt."

I tider av terrorhot och ett allt aggressivare Ryssland framstår analysen som – ja, vad ska vi kalla den – udda. Patrik Oksanen och landets övriga försvarsexperter kunde väl åtminstone ha fått en triggervarning först.

Patrik Oksanen (till vänster) fick ingen triggervarning av Schyman.

I Feministiskt Perspektivs nyårsintervju markerar Schyman kraftfullt mot Sveriges nya asylpolitik, som hon beskriver som antifeministisk. Schyman lovordar volontärernas arbete och vill inte tala om kollaps: "Systemkollapsen fanns i regeringen och på en del myndigheter. Och den var politisk!"

Intervjun med Schyman ger en god inblick i Feministiskt initiativs särart, men den vittnar även om partiets problem. Den som organiserar aktivister, vars livsluft är kamp och konflikt snarare än kompromiss och förvaltande, kommer att få en unik organisation. Ett kraftpaket och en krutdurk i ett och samma parti.

I Feministiskt initiativ kan den "identitetsvänster", som har blivit ett rött skynke för såväl borgerliga kritiker som en mer materialistisk vänster, känna sig hemma och formulera konkret politik.

Gudrun Schyman, som en gång hanterade det tidigare kommunistpartiets försyndelser, kommer således att tvingas bemästra även de problem som denna nya vänster för med sig. Och kanske kommer hon att lyckas även med detta. Hon må förarga, men man ska aldrig underskatta Gudrun Schyman.

Mer läsning

Annons