Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi måste ha en poliskår som har rätt förutsättningar att göra sitt jobb

Under året har vi tagit del av omfattande rapporter om de problemen som uppstått efter polisens omorganisation. Lokala röster protesterar, men de borde inte behöva göra det.

Annons

Den svenska polisen har under det senaste året fortsatt gå igenom sin omorganisation. Denna har, i likhet med andra omorganiseringar, en massa fina värdeord knutna till sig, men i mångt och mycket har det även handlat om att spara pengar. En sådan besparing gjordes när de centraler som tog emot larmsamtal flyttades och koncentrerades på färre platser i landet. I Jämtland handlade det om att LKC (länskommunikationscentralen) i Östersund lades ner under våren och ersattes av RLC (regionsledningscentralen) i Umeå. Denna ska för övrigt vara ledningscentral för hela norra Sverige, halva landets yta.

Det har blivit smärtsamt uppenbart att det inte fungerar.

Jämtlands båda tidningar ÖP och LT har förtjänstfullt rapporterat om de många problem som uppstått efter denna förändring: nya larmoperatörers otillräckliga geografiska kunskaper har inneburit att poliser skickats ut till fel adresser, städer och till och med län. Det har blivit smärtsamt uppenbart att det inte fungerar.

Det här har varit en av de frågorna som skapat stor frustration men myndigheten har fler problem än så. Brottsligheten i Sverige har förändrats de senaste femtio åren, men lagarna, polisens organisation och våra kulturella värderingar har inte hängt med. Idag är skjutningar och grova vapenbrott ett vanligare problem i våra storstäder och professionella utländska stöldligor förekommer på glesbygden. Samtidigt har mord till följd av fyllebråk i hemmiljö minskat drastiskt då svenskar idag dricker ute i krogmiljö i högre utsträckning och slåss mindre hemma. Den organiserade brottsligheten har ökat och vardagsbrotten minskat. Den nya kriminaliteten i Sverige botas inte med terapi och samtal med socialtjänsten utan bör stoppas genom nya lagar som gör att gärningsmännen kan få kännbara fängelsestraff för sådant som grovt vapenbrott.

Kanske kan extra lönebidrag ges till glesbygdsrekryteringar?

En ny tid med nya brott kräver att vi har en poliskår som får en möjlighet att göra sitt jobb. Eftersom stölder är ett problem i glesbygd krävs mer resurser för att kunna öka närvaron. Om det finns problem med rekrytering och personalbrist måste villkoren förbättras för att öka attraktionskraften, och för den delen, aktningen i samhället för uppdraget. Kanske kan extra lönebidrag ges till glesbygdsrekryteringar? Kanske bör vi generellt erbjuda bättre ersättning till de män och kvinnor som riskerar sina liv för oss? Det är uppenbart att mycket av detta inte fungerar idag och den nya organisationen i Jämtland fungerar definitivt inte. Att man som medborgare kan räkna med att polisen kommer om man ringer är en fundamental del av rättssäkerheten. När så inte är fallet slutar vi stegvis ringa och försöker lösa saker på egen hand. Mobbmentalitet riskerar ta över rättsstatens uppdrag.

Jämtland är inte det enda länet som nu lider av omorganiseringens misslyckande, men här finns iallafall makthavare som protesterar och markerar mot utvecklingen. Riksdagsledamot Per Åsling och landshövdingen Jöran Hägglund ska i veckan som kommer tillsammans med en rad kommunpolitiker träffa rikspolischefen Dan Eliasson och prata om problemen. Det är ingen höger/vänster fråga, bland de oroade kommunpolitikerna finns både centerpartister som Bosse Svensson från Östersund och socialdemokrater som Göran Bengtsson från Strömsund. Det är en trygghetsfråga, och sådana har vi alla lika behov av att värna. Det är bra att dessa tar initiativ för att träffa polisens ledning, men det är samtidigt inte rätt att en så viktig fråga ska bli beroende av engagerade individer.

Det är statens förbannade plikt att garantera rättsstaten för alla medborgare och att själva skaffa sig nödvändigt information om läget.

Mer läsning

Annons