Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska vargen få vara?

/

I måndag kunde ÖP berätta att den svenska vargstammen fortsätter växa. Färska siffror visar att det fötts 22 nya vargkullar i Sverige 2008. Som vanligt när det skrivs om varg och andra rovdjur blossade en debatt upp på OP.se.

Annons

måste vara ett enastående djur, efter att ha obemärkt ”tagit” sig ned till Värmland i början på 1980-talet uppgår nu stammen till cirka 250 individer trots den starka inaveln. Och enligt experterna bör den kunna öka eftersom vi har så rikligt med bytesdjur (ren och älg). Vi glesbygdsbor som får utstå obehaget får nog börja säga ifrån. Vi knyter nävarna men stoppar dem i fickorna så att vi fortsättningsvis kan bedriva en meningsfull fritid.

knyter inte alls nävarna i fickorna, utan tycker att vargen är ett naturligt inslag i svenska floran, de som är rädda för varg kan flytta till stan.

det är dags för en riktig jämte som både bor och vistas mycket i vildmarken att uttala sig i rovdjursfrågan. Det är med andra ord ingen ide att komma med dumma argument som att jag inte lever där rovdjuren lever eller att jag skulle sitta och mysa i någon lägenhet.

Min åsikt är att det i de jämtländska skogarna och i fjällvärlden finns plats för fler vargar än de 200 som ska finnas enligt riksdagens etappmål. Det finns plats för både människor, jägare och rovdjur i de norra delarna av landet. Det finns så mycket annat att vara rädd för än de stackars rovdjuren som gör så gott de kan för att överleva. Att de finns i min närhet gör inte mig ett skvatt då de är mer rädda för mig än jag för dem. Att jag alltid har hunden med mig spelar inte heller så stor roll då jag alltid har hunden under uppsyn. Det måste vara fruktansvärt att vara livrädd för sin egen natur och de djur som lever i den. Kanske bäst att ni uppsöker en psykolog eller flyttar till stan.

Skillnaden på uppfattning om vargen beror på om man drabbas eller inte, och även om man bor i Östersund eller i någon liten by utanför där man värnar om sina hundar eller kreatur och kanske måste leva på sin näring för att kunna leva kvar på landet. Rovdjurskramarna kanske inte har den insikten eller så skiter man i de som drabbas.

Bara synd att inte dessa kramare inte fick uppleva 1800-talet då man fick kämpa mot rovdjuren varje dag för att överleva runt våra byar.

Då kanske insikten hade varit en annan.

, prata för dig själv du. Tror inte att om du skulle ha bott nere i Värmlandstrakten och haft varg inpå knutarna skulle ha tyckt att det vore allt för trevligt. Skulle du våga släppa ut barnen i trädgården utan att ha koll på dem jämt? Skulle du våga släppa iväg barnen till busshållplatsen om vargar stryker omkring ett tiotal metrar ifrån dem i mörkret?

Hur mycket ska en del få tåla? Tycker det är löjligt att vi varje år lägger ut flera miljoner kronor per varg i Sverige, då det är samma sorts vargar som i öst, där det finns i över 50 000. Vargen är inte utrotningshotad.

dags att decimera antalet jägare, annars finns risk att Sveriges natur snart består av endast älg, ren och jägare. Snacka om biologisk enfald!

har ni blivit hotade av vargar i Värmland? Har de ringt och hotat er via telefon eller via mejl? Jag finner det mycket otroligt att ni verkligen sett levande vargar i ute i det fria. Att vargen skulle stryka omkring endast ett tiotal meter från människor låter mycket osannolikt. Vargen är ett mycket skyggt djur även då de tvingas leva inpå människan. Det är få förunnat att någonsin få förmånen att se en vild varg någon gång i livet.

Mitt förslag är att ni slutar läsa Rödluvan som kvällslektyr och skaffar en bra lärobok i etologi i stället. Inte någonsin finns något fall dokumenterat där varg angripit barn eller människor. I de fall vargar angripit hundar har de sett dessa som konkurrenter, inte som byten.

Mer läsning

Annons