Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Curt Edehammar, Alsen

Curt Edehammar, en av den gamla skolans sista gentlemän, har gått ur tiden.

Annons

Curt föddes i Stockholm men bodde som liten hos fosterföräldrar i Östersund. Tidigt föddes en dröm om att flytta långt bort och börja om. Målmedvetet sparade Curt från tidig ålder pengar, krona för krona, genom olika ströjobb som tidningsbud och springpojke.

Så fort han ansåg tiden mogen tog han sina hårt förvärvade slantar och köpte en enkelbiljett på Amerikalinjen med sikte mot Kanada. Många gånger har Curt sedan målande berättat minnesberättelser om färjeresan från Göteborgs hamn över Atlanten. Han var bara 17 år när han alldeles ensam lämnade fäderneslandet. Med ett bagage bestående av en pojkes drömmar om det stora äventyret och en ny framtid.

Mottagandet i det nya landet beskrev Curt som fantastiskt, det var ett land i stort behov av arbetskraft. Den första tiden blev likväl tuff, när han fick möta en krass verklighet. Hans första dröm försvann tidigt, när han som utlänning nekades tillträde till den ridande polisen. Men han gav inte upp sina äventyrliga planer. I stället ställde han om siktet mot att bli trafikpilot. Något som han efter omvägar också till slut lyckades uppnå. Curt hade många historier att berätta från sin tid som pilot för Air Canada runt om i världen.

När han nådde pensionsålder som pilot valde Curt att återvända till Sverige och han bosatte sig i Upplands Väsby. Under den kommande tiden körde han buss. Sina lediga stunder tillbringade han i den ärvda stugan i Alsen. Det var också under den tiden, i början av 2000-talet, som vår familj lärde känna honom som vår granne. Till slut valde han att bosätta sig i Alsen permanent

Curt var en speciell person som inte lämnade någon oberörd och inte alltid var lätt att förstå sig på för de som inte kände honom. Han var både karismatisk, dominant och samtidigt i vissa sociala sammanhang osäker. Men han hade ett stort behov av att träffa människor och prata. Helst över en kopp kaffe med tilltugg. Otaliga är de kafébesök han har gjort på fikaställen runt om i länet, när han dagligen for runt i sin lilla röda Toyota. Många var också bingobesöken, oftast med bilen full av traktens äldre damer som uppskattade både samvaron och skjutsen.

Åter till berättandet som ju var så kännetecknande för Curt. Det var ofta så spektakulära historier att många valde att inte tro på dem. Curt kände detta och det gjorde honom frustrerad och ledsen. Något han blev också när han upplevde att folk inte alltid var så öppna och välkomnande som han hade önskat och var van vid från Kanada. Curt var dock en fantastisk berättare som ägde en förmåga att göra sina berättelser oemotståndligt lyssningsvärda. Om allt som han återberättade till fullo överensstämde med historien vet vi ju inte, men det spelar egentligen mindre roll; det var i alla fall fascinerande att få lyssna på! Vi var flera som försökte få honom att börja nedteckna sina minnen. Något som tyvärr aldrig blev gjort.

En annan egenskap som kännetecknade Curt var hans uthållighet. Inte många människor skulle klara av att under så lång tid leva med hans hälsoproblem, dessutom på egen hand under enkla förhållanden. Men det klarade Curt. Vi har alltid fascinerats av detta och beundrat den okuvliga vilja som hjälpte honom framåt i livet.

Käre Curt, tack för den tid vi fick tillsammans! Vila i frid.

Familjen Novak

Mer läsning

Annons