Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Erik Samell, Östersund

Erik Samell avled den 13 januari, två dagar före sin 93-årsdag. Han sörjs närmast av barnen Rita, Lars och Margareta med respektive samt barnbarn och barnbarnsbarn.

Annons

Erik föddes i Holen, Orsa, en bygd som han genom hela livet kom att ha starka band med och vara en stolt ambassadör för. Efter föräldrarnas bortgång övertog han och systern hemgården som sedan varit ett givet semestermål framförallt kring midsommar.

Efter avslutad skolgång arbetade Erik en tid som cykelbud på Konsum men som 17-åring, 1941, tog han och en kompis det stora steget att, som han sa, sno värvning på A4 i Östersund. Erik blev sedan A4 trogen fram till pensionen. Hans första tid på A4 präglades av hästar, men A4 kom sedan att ganska snabbt motoriseras, så Erik har både provat på att vara stångkusk och stallfurir för att när bilarna gjorde sitt intåg en tid vara ansvarig för regementets motoriserade körcentral.

Historierna från kriget handlade både om god kamratskap, tuffa nästan dumdristiga fjällövningar och om att som ung signalist tjänstgöra på en järnvägsstation någonstans i Hälsingland när tysktågen passerade. Så småningom normaliserades förhållandena och de stamanställda militärerna kunde skaffa sig ett boende utanför regementet.

Erik träffade i slutet på 40-talet Elisabeth och dottern Rita föddes 1950. Föräldrarna gick efter en tid skilda vägar.

Erik var mycket engagerad i skytte, framförallt fält- och banskytte, som han tävlade framgångsrikt i från slutet av 40-talet till början av 80-talet. Förutom att tävla själv så var Erik under lång tid engagerad inom A4 skytteförening, bland annat som kassör och tävlingsledare.

I slutet av 50-talet träffade han Margit och Lars och Margareta föddes. 1963 flyttade de in i huset i Odensvik, där de sedan bodde resten av livet. Efter pensioneringen från A4 engagerade sig Erik i sin skogsfastighet i Orsa och i Margits fastighet i Lit. Han gick några kortare kurser, bland annat för att lära sig hantera motorsåg och röjsåg, men framför allt brann han för att hugga upp och markera gränser, ett arbete som han utförde ytterst noggrant. Så när vi nu går i skogen och ser en röd och vitmålad stolpe så vet vi säkert vart rågången är.

Skidåkning, i första hand turåkning, intresserade alltid Erik och hans gamla ryggsäck från 50-talet har broderade märken från flera fjällstationer. Under senare år blev Vinterstudion och framförallt skidskyttet god förströelse. Erik tyckte också om att odla potatis, blommor med mera i sitt trädgårdsland, något som han skötte i stort sett själv fram till för två år sedan.

Med stor saknad.

Barnen

Mer läsning

Annons