Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Irma Larsson, Frösön

Irma Larsson, Frösön, har lämnat oss i en ålder av 92 år.

Annons

Hon föddes i Änge, Ångsta, som nummer tre av åtta barn. Irma träffade sin blivande man, Erik 1943, och de gifte sig och fick dottern Ylva 1945. De bosatte sig i det hus de byggde på Alpvägen på Frösön och där bodde Irma också fram till sin bortgång.

Irma arbetade under hela sitt vuxna liv och inom en rad olika områden, till exempel som konditoriföreståndare, administratör och butiksbiträde. Irma fick ett barnbarn och senare också oss två barnbarnsbarn. Det är vi som har skrivit detta minnesord.

Irma delade rikt med sig av diverse minnen och anekdoter från sin barndom. Till exempel om den gången hon fick 50 öre av en grannpojke och var så rädd om pengen att hon inte visste var hon skulle gömma den. Efter lite fundering kom hon fram till att den skulle vara i säkert förvar om hon svalde den!

Vi har fått höra om hur det var att växa upp sju systrar och en bror med en ensamstående mamma, efter att hennes pappa dog när Irma var 13 år. Detta innebar att Irma fick hjälpa till att ta ett stort ansvar hemma för sina fem yngre småsystrar redan vid ung ålder. Hon berättade ofta om detta och alltid på ett mycket varmt och positivt sätt och det var nog redan här som Irmas stora generositet och omsorg för andra började.

Hon var alltid fylld av villkorslös kärlek och omtanke om oss alla, men inte helt utan krav och förväntningar. Redan när vi var i fyraårsåldern började hon traggla läsning med oss, och efter det följde engelska uttryck, handstilsträning och matte. Att kunna multiplikationstabellerna som ett rinnande vatten var en hederssak och något vi ofta fick höra var viktigt. Gammelmormor – mommom – la grunden för allt vi överhuvudtaget kan och den kunskap vi har i dag. Hon ville alltid att vi skulle lyckas bra i skolan och uppmanade oss bestämt att göra vårt bästa. Ett uttryck hon ofta använde sig av när det var något viktigt som närmade sig var: "Nu gäller det att ta i, med näbbar och klor!". Böcker var en ständigt återkommande present till oss alla och här hade hon en enastående förmåga att göra intressanta och aktuella val som vi uppskattade mycket.

Idrott var ett stort intresse för henne, både som utövare och som tv-tittare. Hon var själv en mycket spänstig, stark och aktiv person som gärna och ofta vandrade upp på Frösöberget. Inte sällan kom hon hem med svampfyllda korgar och hinkar med bär. Skidturer runt Storulvån och Ullådalen var mycket uppskattade och vid dryga 80 år började hon med yoga. Irmas favoritmåtto var: "Bättre brödlös än rådlös", och det var helt i linje med hennes kreativitet. Hon vävde avancerade mönster, hon handsydde Frösödräkten till vår mormor och hon gjorde egna hopkok till fastekurer.

Vår mommom var en viljestark person som ville ha koll på läget. Under hennes sista år, när orken hade börjat ge vika, var det alltid extra mysigt när vi hälsade på henne att ligga skavfötters i soffan. Då kunde vi prata om såväl större omvärldshändelser som vardagsnära saker om vad som hänt sedan vi sågs sist.

Från att vi har varit fyra generationer i nära och tight umgänge och med så många fina stunder att minnas, så har nu vår stabila och älskade mommom lämnat oss. Det blir ett sånt oerhört stort tomrum men hon kommer alltid, för alltid att finnas med oss.

Liv och Lise Höckertin

Irmas två barnbarnsbarn

Mer läsning

Annons