Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: John Gudding, Brunflo

Vår mångårige vän och släkting Jan (John) Gudding har avlidit.

Annons

Ofattbart överraskande fast föga förvånande egentligen. Jans hälsa var inte den bästa de sista åren av hans liv. Trots detta kunde man aldrig höra att Jan klagade över sin tillvaro. Visst antydde han ibland att han gärna skulle ha haft möjlighet att kunna träna sin kropp trots åldern. Jan var ju idrottsman hela sitt liv. Sådant sitter i. Tvärtom fanns alltid Jans humor på glänt för oss alla som kände honom.

Som den sportsman Jan i realiteten alltid varit och fortfarande var till sista dagen, tog han sjukdomen med jämnmod och humöret var som alltid på topp. Vi hade kontakt med honom dagen innan hans bortgång men på grund av att han känt sig krasslig skulle vi höras dagen därpå i stället.

Jan ägnade sitt liv åt idrotten som skridskoåkare och tävlade på elitnivå. Han var med och vann SM i skridskolöpning 1953 på distansen 5x1000 meter tillsammans med bland annat Sigge Ericsson. Jan hade till sista dagen klara minnen av sitt idrottsliv. Ett liv som självklart också formade hans liv och gav mening.

Jan föddes år 1929 i Detroit och var son till den utvandrade John Gudding, från Duved. Av familjeskäl skickades en av de tre sönerna till Sverige. Jan var tre år när han tillsammans med en barnsköterska åkte båt till Sverige. Där fick han en fin uppväxt hos sin faster Anna Lundh och hennes man Erik Lundh som var stins. Familjen bodde bland annat i Söderhamn, Hackås och Stavre.

Jan återvände i sin ungdom till USA och arbetade ett tag på en bilfabrik i Detroit. När han sedan kom tillbaka till Sverige arbetade han bland annat på Konsum, med tv-installationer i Luleå, och de sista åren på SJ-verkstaden i Lugnvik.

År 1954 gifte sig Jan från Detroit med sin Ingrid från Svanamyren i Lit och de blev ett troget par livet ut. De företog ett flertal resor bland annat till USA, där Jan hade sina släktingar.

De sista tre åren av sitt liv gjorde Jans sjukdom att han blev boende på Ängegården i Brunflo, och till hans glädje kom Ingrid ofta på besök.

Jans fortsatt stora intresse för idrott plus hans behov av information om dagliga nyheter och inte minst inrikes- och utrikespolitik fyllde hans dagar med mening. Han mötte alltid oss besökande med glatt humör, förutom de gånger då spännande sporthändelser gick på tv. Då ville han se detta först men välkomnade oss alltid efteråt.

Jan hade aldrig något negativt att säga om Ängegården, utan tyckte tvärtom att han fick den bästa vård i sitt boende och fann sig alltid tillrätta med den kanske något enahanda tillvaro som hans hälsa tvingade honom till.

Det är oerhört berikande att ha haft glädjen att ha känt en person som Jan. Trots att hans sjukdom de sista åren förmörkade hans liv förtog det ändå inte hans livsvilja. Hans handikapp tvingade honom att sitta i sin stol hela dagarna. Jan var likväl alltid nöjd med sitt liv och hade inget negativt att säga om det. Hans personliga styrka och livsvilja kändes som en stor inspiration för oss runt honom.

Tord och kusinerna Eva och Monica

Mer läsning

Annons