Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Lillemor Staffansson, Hackås

Lillemor Staffanson har avlidit vid en ålder av 76 år. Hon växte upp i Karlslund, Östersund, med pappa Olle, mamma Stina och storebror Bengt.

Annons

När Lillemor var tio år flyttade familjen till Olles föräldrahem i Sanne. Farfar Anders hade byggt huset 1896 och etablerat handel med dagligvaror. Olle och Stina övertog affärsverksamheten på "bua" och Lillemor fick äntligen sin alldeles egna katt!

Bengt var utflugen, i ordets rätta bemärkelse. Han blev antagen till Flygvapnets flygskola och gjorde senare en civil pilotkarriär i SAS. Lillemor fick även hon ett flygintresse. Det kom att göra henne till en pionjär, både inom flygsporten och i yrkeslivet.

Efter realskoleexamen hade Lillemor en kontorstjänst vid Hackås-Näs Elektriska. Fritiden ägnade hon åt segelflygning. Som tredje kvinna i Sverige klarade hon de tre delproven till det så kallade silver C-diplomet: en sträckflygning, en höjdvinst och en flygning på minst fem timmar. Hon var aktiv segelflygare under hela 60-talet och genomförde även ett antal fallskärmshopp.

Våren 1961 sökte Jämtlands Flygflottilj, F4, personal. Med en bakgrund som flyglotta blev Lillemor anställd vid luftbevakningen. Personalen var i tjänst dygnet runt, men det var brist på militär personal och radarjaktledare (flygstridsledare). 1966 genomfördes därför för första gången en radarjaktledarutbildning för civila och kvinnor. Lillemor var en av fem kvinnor som fullföljde denna utbildning, många år innan militära yrken öppnades för kvinnor. Hon tjänstgjorde som radarjaktledare fram till mitten på 90-talet, då hon återgick till luftbevakningstjänst. År 2005 gick hon i pension, samma år som flottiljen avvecklades genom försvarsbeslut.

Genom segelflyget träffade hon Nisse Nässén - segelflygentusiast, tandläkare och trebarnsfar. 1970 flyttade de ihop på Frösön och tillsammans fick de barnen Lena, 1972 och Mats, 1979. Men för Lillemor var fortfarande Sanne världens bästa plats och 1980 gick flytten tillbaka till huset i Sanne. Lillemor var alltid aktiv och tyckte mycket om att jobba ute runt huset med snöskottning, gräsklippning och annat underhåll. Om hon någon gång satt ned var det gärna med ett handarbete, hon stickade kläder, broderade dukar och vävde mattor. Inte utan humor och barnslig glädje tillverkades också en rad mjukisdjur, som den meterlånga, rosa, virkade grisen med kultingar. Eller de figurstickade golfklubbsöverdragen som förärades Bengt och hans söner. I vuxen ålder blev Lillemor också inbiten slalomåkare. I många år hade hon säsongskort i Bydalen, dit hon åkte på lediga dagar med Hallenbussen.

Lillemors sista år präglades av demenssjukdom och hon måste uppleva att förlora både sin fingerfärdighet och det kära huset i Sanne. De sista åren tillbringades på Tallgläntan i Hackås. Trots sjukdomen behöll hon sin egensinniga humor och glimten i ögat livet ut.

Familjen

Mer läsning

Annons