Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Olle Nord, Svenstavik

En vän sedan cirka 70 år tillbaka har lämnat oss – Olle Nord.

Annons

Olle och jag brukade prata om vår livslånga gemensamma historia. Första kontakten med Olle var på 1940-talet då han besökte mitt hem i Svedje där hans faster Astrid var piga. Själv minns jag inte så mycket från de träffarna men Olle berättade att han tyckte det var så kul eftersom där fanns så många pojkar att leka och busa med.

Första riktiga minnet av Olle var då vi lånade honom till vårt pojklag när vi skulle spela finalen i LT-cupen 1954. Som enda icke Myssjöbo ingick Olle i laget som besegrade Höglunda med 4-0 i finalen.

1958-59 gjorde vi lumpen tillsammans och delade logement, 18 Nord och 19 Olsson. Tillsammans med 20 Modin, Bosse Modin Lit, utgjorde vi en trio som alltid hade hårda och jämna duster så fort det gällde tävlingar.

Därefter skildes våra vägar under några år. Jag flyttade till Lidingö medan Olle var sin hembygd trogen. Bekantskapen återupptogs 1971 då Bergs kommun bildades, jag fick tjänsten som fritidschef och Olle blev ordförande i kommunfullmäktige. Det verkliga samarbetet blev dock när Olle så småningom blev kommunalråd. För mig var det oerhört värdefullt att få ett kommunalråd som var väl insatt i de frågor jag ansvarade för. Han kom att bli mitt bollplank i många problem som dök upp. Oförglömliga är våra tidiga morgonträffar på kommunkontoret. Olle, jag och kommunchefen Jan-Erik Lindberg träffades på Jan-Eriks kontor cirka en halvtimme innan övriga medarbetare dök upp. Där drack vi kaffe ur Jan-Eriks medhavda termos och löste livets alla gåtor under gemytliga former.

Olle hade visioner. 1991 satt Olle, jag och Sven Östman på ett hotellrum i Sundsvall i samband med skid-SM i Timrå. Vi satt och diskuterade om det skulle vara tänkbart att söka SM till Åsarna. Den som var mest tveksam var jag och för det fick jag en åthutning av utvecklingsbolagets vd Sven Östman som vände sig till Olle och sa: – Ska du ha kvar en sån här person som fritidschef? Nåja, så allvarligt var inte detta, frågan var väckt och kom att bli ett återkommande diskussionsämne.

Örnsköldsvik - där upphörde Olles hjärta att slå, just i den stad som Olle tog ett av sina största och bästa beslut. När Åsarna IK vann dubbelt på stafetten på SM i Örnsköldsvik 1993 small det nämligen till. Innan Olle och jag skulle gå från hotellrummet och vara värdar på den SM-middag, som var en tradition sedan några år tillbaka sa Olle: – Nu kör vi!

Under stort jubel förkunnade Olle för närvarande skidåkare, ledare, sponsorer och media att Bergs kommun skulle ställa sig bakom en ansökan att Åsarna IK skulle få arrangera skid-SM 1997. Därefter gick allting fort. Ansökan upprättades och redan under hösten 1993 stod det klart att SM 1997 skulle gå av stapeln i skidmetropolen Åsarna. Mycket, men roligt, arbete väntade. Det första var att rusta upp skidstadion i Åsarna. Olle hade kontakter rakt in i den borgliga regeringen, vilket underlättade den ekonomiska lösningen på upprustningen. Ett bidrag direkt från regeringen blev en del i finansieringen.

I den organisationskommitté inför SM som upprättades blev Olle ordförande och ett mycket omfattande arbete påbörjades. När SM avslutades den 1 februari 1997 skrev den legendariske skribenten Janne Nordin i Svensk skidsport att detta var det bästa SM som anordnats. Olle hade mycket stor del i detta även om en mängd andra människor, självklart, också bidrog till succén.

Detta var litet av mina minnen med Olle och handlar i huvudsak om det område där jag själv var engagerad, idrotts- och friluftsliv. Vad gäller idrott kan tilläggas att vi hade många hårda dueller på fotbollsplan, där Olle var ettrig back i sitt lag Bergs IK, den klubb där han under många år även var ordförande. Olle var även, under några år, ordförande i Jämtland/Härjedalens idrottsförbund.

Minneslistan med Olle skulle kunna bli nästan hur lång som helst, men jag nöjer mig med det här. De senaste åren har vi inte haft så mycket kontakt men vid större helger skickade vi alltid hälsningar till varandra. När vi träffades kände vi båda den genuina vänskapskänslan som man inte kan ta på, men som båda känner att den finns och min saknad efter Olle är stor.

Börje Svedjesten

Mer läsning

Annons