Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ope-spelaren blev förbundskapten – och håller fast vid sin filosofi:"Varje människa är unik"

Anneli Andersén började i Brunflo FK och har en lång karriär som spelare och tränare bakom sig. Idag är hon förbundskapten för svenska U20-landslaget och snart ställs hon och laget inför en jätteutmaning: U20-VM i Papua Nya Guinea.

Annons

Anneli Andersén, Östersund, laddar inför U20-VM som börjar 13 november för svensk del (arkivbild).

Spelarkarriären började i Brunflo FK 1981 och fortsatte i Ope, Rönninge och Sunnanå i allsvenskan innan Anneli Andersén avslutade med tio års spel i Ope IF i division 1. Sedan hon avslutade spelarkarriären 1998 har Andersén gått en lång väg genom Svenska fotbollsförbundets organisation och idag är hon förbundskapten för svenska U20-landslaget. Nästa vecka startar U20-VM i Papua Nya Guinea och Sverige och Andersén ställs inför hårt motstånd.

– Det känns så klart jättespännande att vara med om en sådan händelse. Det är bara andra gången som Sverige kvalificerar sig. Vi har varit väldigt framgångsrika de senaste åren och tagit oss förbi de steg som kvalificerar oss till turneringen.

Det svenska laget kvalificerade sig till VM-turneringen genom sin vinst i EM 2015 då Stina Blackstenius var en starkt bidragande orsak till succén. För Andersén handlar det nu om att vägleda och guida sina unga spelare, inte bara i turneringen utan inför att de ska ta nästa kliv mot A-landslagsnivå så småningom.

– Jag är väl inte så nervös. Det är en jättelång process att förbereda spelarna för det här och det är inte bara gjort för att vi ska åka nu på söndag. Vi har ju jobbat med flera av de här tjejerna i två, tre år. Det blir kronan på verket innan de kan kliva över till seniorlagen som är kvar i deras utvecklingstrappa, säger hon och fortsätter:

– Det är tjejerna som lägger ner jobbet. Jag är bara delaktig i en liten del av deras långa resa. Och det är jättehäftigt att få göra det.

I grupp A finns förutom Sverige värdlandet Papua Nya Guinea, Brasilien och favoriten Nordkorea. Målet är att ta sig vidare från gruppen men huvudsaken med ungdomsturneringarna är utvecklingen och upplevelsen hos spelarna och den utmaning det innebär.

– Det är jättespännande att ta steget utanför Europa för man får möta andra fotbollskulturer och vi kommer få möta lag som vi har mindre kunskap om. Det är jättespännande för spelarna att möta Nordkorea. Men oavsett hur mycket vi talar om fotboll är det unga människor man jobbar med. Det är det som är själva klon i hela verksamheten som råkar gälla fotboll.

För en tränare som Andersén, vars uppdrag är att vidareutveckla spelarna för att bli klara för landslagsspel på högre nivåer, är det viktigaste att utveckla människan, menar hon. Det finns individuella planer för varje spelare, för det "finns inte bara ett svar" på hur utvecklingen från ungdomsspel till seniorspel ska se ut.

– Varje människa är unik. Det handlar ofta om att hantera motgångarna det innebär att bli vuxen och att ta en elitplats. Det handlar mycket om hur det är att vara en stjärna och så byter man lag och blir en liten stjärna i en större klubb. Om du byter lag, skadar dig eller hamnar på bänken - det är individuellt hur man hanterar det.

Anneli Andersén pratar mycket om individen, att människan ska stå i centrum, och inte bara som spelare utan som de individer de är.

– Många av de här tjejerna har tagit studenten i år och vi ska åka och spela match men det kanske är viktigare att de får ta studenten. Det måste jag ta hänsyn till. En del spelare tycker inte det är så viktigt men andra tycker det.

Hon menar att det förmodligen finns en annan syn på just vikten av individen i Sverige än i andra länder. Och att det finns andra svenska tränare som har en annan filosofi än hon, Men hon känner också att den syn hon har idag är något som kommit med åren.

– Jag tycker att jag har utvecklat mig själv under vissa stadier i livet. Mycket av det jag tyckte i början av karriären håller jag inte med om nu.

Det har hänt en hel del med fotbollen överlag och damfotbollen i synnerhet sedan hon började sin spelarkarriär. Det är en utveckling som Anneli Andersén har följt på nära håll och hon kan konstatera att villkoren förändrats.

– Det har hänt jättemycket fysiskt och taktiskt. Utvecklingen har gått framåt men vi har också massor kvar att utveckla, kanske mest inom det organisatoriska. Fotbollssverige har ett jobb att göra för att även den andra halvan av befolkningen ska få spela fotboll.

Anneli Andersén har en stark filosofi kring tränarjobbet:

Det svenska sättet har handlat om att även små klubbar ska kunna ha elitlag, oavsett var de ligger geografiskt. Därför har lag som Mallbacken och Piteå kunnat spela i allsvenskan. Men många större svenska klubbarhar också börjat förstå att tjejerna behöver sina föreningar också.

– På damsidan har vi fortfarande kvar de fantastiska inslagen att Mallbacken kan vara ett allsvenskt lag. Frågan är om vi ska fortsätta göra som vi gjort eller följa den internationella formen, som PSG och Bayern München som har damlag i sin verksamhet, säger hon och fortsätter:

– I Norrlandsperspektivet handlar det om att öppna det norrländska fönstret. Vi har inte så många elitklubbar i Norrland - varken dam eller herr. Vad innebär det om Gävle åker ut på herrsidan, vad har Ångermanland och Hälsingland för stora föreningar? Om det inte finns större klubbar släcker man lyset i många distrikt.

LÄS OCKSÅ: Strömsundsförvärvet får säsongens hårdaste straff: "Det var ett idiotiskt domslut"

Det resonemanget följer filosofin om att spelaren ska vara i centrum. Hon menar att det inte är rimligt att barn och unga ska behöva flytta eller resa långt för att kunna få delta i en bra verksamhet.

– Ska vi ha kvar en väg till eliten för de som inte vill flytta? Det kan inte vara 50 mil till en juste verksamhet, säger Andersén.

Hon är kvinna i en mansdominerad värld. Men det har hänt mycket. Förbundet har haft en strategi om att kvinnor ska finnas med i organisationen och staben kring damverksamheten. Men även där ser Anneli Andersén fördelar med att det blandas upp.

– Jag har det bra men på andra ställen finns det de som måste tänka till. Det finns ju fördelar att ha olikheter. Min uppfattning är att det bör blandas upp. När jag sätter ihop team är jag noga med att det ska finnas representanter från olika kön, olika delar av landet och så vidare - det tycker jag är en styrka. Det blir inte bra om det bara är folk som tycker som jag runt mig.

Internationellt är det en annan fråga. Utvecklingen har gått framåt och på U20-VM finns till exempel krav på att lagen ska ha kvinnor i staben.

– En del länder får jobba väldigt hårt för att få in kvinnliga inslag i sina team. Nu när man har den här regeln på U20-VM skakar man åtminstone trädet litegrann.

Mellan 2002 och 2005 var Anneli Andersén tränare för ÖDFF, som då låg i division 1 och 2. Hon följer laget med intresse men ser att det finns saker som måste göras på andra sätt för att det ska fungera bättre i framtiden.

– Vi har tillräckligt med talangfulla spelare i länet för att ha ett elitlag. Men vi behöver samarbeta över gränserna. Som elitförening behöver man hålla i taktpinnen och vara ödmjuk inför arbetet. De mindre föreningarna måste också vara ödmjuka för det är spelarnas utveckling som ska stå i centrum.

Hon menar att förutsättningarna finns, med ny arena och bra spelarmaterial, men att det krävs hårt arbete för att lyckas skapa mervärde kring föreningen. Att "bara" vara en elitförening är inte "tillräckligt dragplåster", menar Andersén. Och hon tittar på lösningar runt om i Sverige som fungerar som goda exempel. I Sunnanå och Piteå finns till exempel konceptet "Lagkamrat".

LÄS OCKSÅ: ÖFK bryter ny mark – blir första hbtq-certifierade fotbollslaget: " Vi tror på styrka genom mångfald"

Eftersom det inte finns samma pengar inom damfotbollen som på herrsidan har många spelare svårt att hitta arbete som passar träningstider och matcher. "Lagkamrat" ska underlätta spelarnas satsning genom att ge dem flexibla arbeten på äldreboenden. Finansieringen sker genom sponsorer.

– Det är jättebra. Konceptet är hur bra som helst. Det frigörs tid för spelarna att satsa och de får en vettig sysselsättning så det måste kännas jättebra.

– Det går inte bara att gå och danka i Östersund för att träningen börjar 17. Det är kanske 50 spelare som är heltidsanställda i hela Sverige. Resten måste sysselsätta sig själva. Samtidigt tror jag människan mår bra av att inte bara ha fotbollen, fortsätter Andersén som menar att dam- och herrfotbollen lever i olika världar.

I veckan tillkännagav ÖDFF:s tränare Leif Widegren att han slutar som tränare. Vem som ersätter honom är ännu inte klart men Andersén efterlyser någon som kan göra arbetet på heltid, som slipper ordna med mat och resor parallellt med tränarjobbet. Själv är hon inte främmande för att så småningom gå tillbaka till att träna på klubbnivå.

– Jag stänger inga dörrar. Samtidigt har jag varit väldigt planlös. Det här jobbet är inget jag strävat efter utan bara strävat efter att göra så gott jag kan i det jag gjort och det har lett till att jag hamnat där jag är. Jag är oerhört tacksam över det och att jag fått hela min utbildning i Jämtland och fått testa den här.

Nu väntar alltså en utmaning i att lotsa de unga spelarna i laget i en ungdoms-VM-turnering i Papua Nya Guinea - en annan värld än den de är vana vid. Med sig har hon också en annan Jämtländska: sjukgymnasten Emma Svedberg.

– Vi har jobbat ihop på en massa olika sätt. Jag har varit tränare åt henne och hon har varit distriktsförbundskapten tidigare, säger Andersén, som ser fram emot det som komma skall.

– Vi står inför en jättestor sportslig utmaning mot favoriterna i öppningsmatchen. Vi har planerat det här sen juli 2015 när vi blev klara för VM och det ska bli otroligt häftigt och roligt att komma ner och äntligen få spela och träna i landet annorlunda.

Hon har själv varit i Papua Nya Guinea och rekognoserat inför turneringen och insåg då att miljön de möter är en utmaning i sig. Det innebär bland annat att de kommer att få spendera mycket tid på hotellet och inte kunna röra sig lika fritt som spelarna är vana att göra hemmavid.

– Ett land som inte kommit lika långt som de länder som vi brukar röra oss i när det gäller infrastruktur och faciliteter. Sen är det inte så förspänt att vara kvinna i det här landet. Men det kommer inte vi märka av för vi är innanför FIFA:s reglemente. Vi har också med oss en säkerhetsansvarig som kommer ta hand om oss, säger Andersén och fortsätter:

– Men vi skickar drömmar och influenser till de tjejer och damer som vi berör på den här resan.

Så spelar Sverige U20-VM

Grupp A: Papua Nya Guinea, Brasilien, Sverige, Nordkorea

Grupp B: Spanien, Kanada, Japan, Nigeria

Grupp C: Frankrike, Ghana, USA, Nya Zeeland

Grupp D: Tyskland, Venezuela, Mexico, Sydkorea

Sveriges matcher:

13 nov Sverige-Nordkorea

16 nov Papua Nya Guinea-Sverige

20 nov Brasilien-Sverige

Mer läsning

Annons