Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vansinne att ha frilevande rovdjur bland människor

/

Annons

i östra Georgien har under den senaste månaden tre vargattacker mot människor blivit kända. Vid en av attackerna dödades en kvinna, enligt TV-stationen Imedia så var hon till stora delar uppäten när hon hittades i sin hemby Giorgitsminda.

För två veckor sedan skadades en kvinna svårt i en vargattack i byn Pirosmani i Georgien.

I ett tv-tal meddelade guvernören Gia Chalastashvili att man infört högsta beredskap i provinsen och att befolkningen skall förses med handeldvapen för att kunna försvara sig mot vargarna. Det föreligger ingen misstanke om att vargarna är rabiessmittade.

I Sverige har fanatiker släppt ut vargar i vår natur och nu skall de få föröka sig så att även vi kommer att få vargdödade människor, oftast är det barn som vargarna tar i första hand. Vem tar på sig ansvaret när vi har det första barnoffret för en sjuk rovdjurspolitik?

problematiken med vargen för närvarande underskattas av svensk allmänhet.

Sverige har i underdånighet frånhändat sig handlingsfriheten i rovdjursfrågan genom EU-inträdet.

Vi lyder i dag under EU:s Art- och habitatsdirektiv, vars efterlevnad ängsligt bevakas av 48 000 byråkrater i Bryssel.

De drygt 200 vargar vi har i dag här i landet är bara ett etappmål. Redan noteras dock problem. Och villigheten att bevilja skyddsjakt utanför renens sedvaneområden är mycket begränsad.

I Hasselsforsreviret i Örebro län skedde i höstas tre angrepp på tamhundar och vid två tillfällen anfall mot får i hägn. Skyddsjakt söktes och avslogs med den krystade motiveringen, att sökande inte kunde bevisa exakt vilken individ i vargflocken som gjort angreppen.

Det verkar som att svensk allmänhet avfärdar vargattacker på människor som amsagor. Propagandan har varit framgångsrik.

Endast fyra människor har visserligen dödats i Europa de senaste 50 åren, alla i Spanien.

Men så sent som 2006 dödades en 22-årig student i provinsen Saskatchewan i Canada. Hans förtvivlade kamp kunde efteråt studeras i spårsnön. 1980-95 dödades minst 233 barn i Indien, i de flesta fall inne i byarna.

Den spanska vargen är cirka 20 kilo lättare än den varg vi har i Sverige. Den indiska cirka 30 kilo lättare.

Risken är att jakt på varg beviljas så sent, att populationen under några år skenar. Det kommer nämligen att ta tid, innan den svenska jägarkåren lär sig effektiva metoder för den svåra vargjakten.

Vintern 1881–1882 tvingades finska regeringen importera erfarna vargjägare från Arkangelsk då trakterna kring Åbo hemsöktes av stora vargflockar.

Inte ens med hjälp av vårjakt vid lyorna och åtlar betade med stryknin kunde de finska jägarna minska stammen tillräckligt. Erfarna vargjägare i Sveriges närhet finns i dag huvudsakligen i Vitryssland.

vargens vara eller inte vara går inte framåt av att dra snyfthistorier om stackars barn som dör. Visst, det är inte acceptabelt på något sätt, kan inte försvaras på något sätt och så hemskt som det bara kan bli.

Men såna här snyfthistorier att barn i öststater blir tagna av varg sätter sig som en sur uppstötning. På vilket sätt är det värre att vargen tar ett barn än att de blir mördade av människor, misshandlade, dödade i trafiken, våldtagna och så vidare?

Jag vill inte påstå att något är mer hemskt än något annat, kan bara konstatera att vi har mycket att göra för att få våra barn att vara trygga. Vargens vara eller icke vara i Sverige har inget med våra barn att göra. För det är trots allt lika hemsk om gamla Olga blir tagen som om barn blir det.

Men som du redan skrivit, orsaken till att vargen anföll tros vara för dåligt med mat och därmed söker sig vargen till där mat finns. Hur skulle detta fungera i Sverige? ja jag är tämligen säker på att om bytesdjuren tryter så sätter man in större jakttryck på rovdjuren för att matcha bytesdjuren. På det sättet behöver inte rovdjuren söka sig till människan om de har allt det de behöver i skogen.

Ganska logiskt att hålla rovdjursstammen på en nivå så den inte hotar människa, är inte så svårt.

I de fall vissa individer av rovdjur mister sin respekt för människa och söker upp människor så skall denna avlivas (troligen sjukt eller på annat sätt försvagat djur, oftast dessa som söker upp människan)

rovdjuren som är problemet för oss, det är vi själva!

Dagligen dör det folk i trafiken och på grund av av den mänskliga faktorn i olika olyckor! Så att denna löjliga debatt om rovdjur får så stor plats säger bara vilken nivå tänkandet ligger på i samhället!

Så innan ni lägger tid på att skydda era egna fritidsinressen och skyller på att rovdjuren tar människoliv och säger att det är ett problem så ta hand om de riktiga problemen! Ja, just era fritidsintressen är väl jakt och rovdjuren tar era bytesdjur!

Vem tar ansvar för de riktiga problemen som drabbar barn i olika sammanhang som livslånga skador eller ett förlorat liv?

ingen kan svara på är varför vi måste ha stora frilevande livsfarliga rovdjur där människor bor och verkar?

Därför de flesta av oss naturintresserade, och där ingår givetvis vi jägare, anser att det är en väldig tillgång att vi har dessa rovdjur. Vad du nu menar med ”där människor bor och verkar” får du väl förklara närmare. För att du skall känna dig trygg så ska vi alltså ha en nollvision när det gäller rovdjur.

Mer läsning

Annons