Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

– Vi vill berätta för att andra med dyslexi ska få hjälp

/
  • Utvecklingsstegen har många steg. Allt som exempelvis att skilja ordens olika ljud till att rimma och veta när det ska vara dubbla bokstäver finns med.
  • ”Det är väldigt jobbigt,” säger Petra Josefsson om att ha svårt att läsa och skriva. Hon syns i mitten på bilden. Men hon, Johan Mikaelsson och Tom Forsman har lagt mycket jobb, både i skolan och hemma, och de har lyckats lära sig massor om läsning och skrivning.
  • ”Från början var de blyga, men nu tar de plats och visar att de kan. Det är härligt att se, säger läraren Sabina Mattson. Hon och Johan Mikaelsson har många minnen att glädjas åt.Läsk står det på tavlan. Det betyder läs och skriv som eleverna Petra Josefsson, Tom Forsman och Johan Mikaelsson har jobbat extra mycket de senaste två åren. Nu vill de berätta i tidningen om hur bra det har gått när de fått stöd. ”Vi berättar för att andra som behöver hjälp ska få det. Politiker, rektorer och lärare ska också få veta. Politiker för att de kan ge pengar till skolan. Rektorer och lärare för att de kan hjälpa elever och få elever att förstå att de har det här,” säger Petra Josefsson. Foto: Anneli Åsén

En elev som har läs- och skrivsvårigheter, men inte vill visa det, kan hitta på många saker. Det vet Petra Josefsson, Tom Forsman och Johan Mikaelsson.

Annons

De går i femman och sexan på Ängsmogården.

I två år har de haft extra stöd för sina läs- och skrivsvårigheter. Det har gett dem och lärt dem mycket.

Annat var det förut. Någon gång i trean–fyran började problemen. Det blev svårare och svårare att läsa och skriva. Matten som gått bra förut blev plötsligt krånglig för det fanns text i uppgifterna.

Så Petra, Tom och Johan började göra annat i stället för att jobba. De pratade med andra, gungade på stolen, kastade böcker, ritade på bänken, klottrade på papper, brottades eller vässade pennan nästan en hel lektion.

Hur man kan vässa en penna så mycket kan de berätta om i detalj.

– Man bryter av spetsen och vässar igen, säger Tom.

– Ja, man sätter spetsen i stolen så här, och bryter av, säger Johan och visar.

Skolan blev till sist inte särskilt kul.

Alla tre har skrivit berättelser om hur det varit.

Johan skriver i sin berättelse om hur han gruvade sig för att gå till skolan. Om hur han hade ont i magen. Ibland grinade han innan han skulle gå till skolan på morgonen.

Johan skämdes för att han inte kunde som de andra.

– Jag gömde det jag skrev med armen för att de andra inte skulle se.

Tom och Petra minns också hur det var att känna sig sämst. Petra hittade på att hon var sjuk för att slippa skolan.

Sedan dess har mycket hänt.

De har gått iväg till läs- och skrivundervisningen en halvtimme per dag ungefär som andra går iväg för att spela ett instrument. De har jobbat hårt en period och sedan varit lediga.

Även om det kräver mycket är det värre att sitta i klassen och inte hänga med.

Tom, Petra och Johan berättar om hur mycket lättare det känns att kunna mer.

– Det har blivit roligare och roligare, säger Petra som går i sexan och i fjol klarade nationella provet i svenska.

Ängsmogården har drivit ett intensivt arbete för att ge elever med läs- och skrivsvårigheter den hjälp de behöver – och har rätt till.

Sammanlagt är det sju elever som gått i extra läs- och skrivträning på skolan de här två åren. Det är läraren Sabina Mattson som har undervisningen.

– Det var en engagerad grupp föräldrar och lärare som drev på. Vi bestämde oss för att satsa, säger Sabina Mattson.

Eleverna har nått stora framgångar. Vissa situationer som är mer pressande än andra som att läsa högt för klasskompisar har de klarat av, både för Sabina och i sina klasser.

Första gången var det pirrigt, berättar Tom. Men Sabina stod bredvid och nästa gång klarade sig Tom utan henne. Det kändes som en seger.

– En gång läste jag en jättelång bit och jag blev jätteglad när jag gjort det, säger Petra.

Förutom att man måste läsa och skriva behövs i skolan så behöver man det i många situationer.

– När man ska skriva matlistan, säger Petra.

– Läsa på skyltar när man kör skoter, säger Johan.

– Textremsan på tv när det är program på engelska, säger Tom.

Det är nästan överallt som läsning eller skrivning behövs, säger Tom och Johan.

Hur det kommer att vara för dem när de är vuxna och ska läsa och skriva kan man inte veta exakt.

– Men de kan bli lika bra som alla andra, men behöva hjälp i nya situationer, säger Sabina.

– Så blir det inte för mig, säger Tom, säker på att fixa allt med läs- och skrivinlärning.

Mer läsning

Annons